Nog fanns det djur kvar alltid i mariebergsskogen. Nästintill alla var ute förutom grisarna, men de kanske tas in lagom till jul nu då julskinkan inte ska vara fryst.
Och det är ju tur att man har barn så man är ute tidigt, för Shit vilket skönt väder det var på förmiddagen.
Geten försökte ta Olivias riskaka och det var lite väl närgånget tyckte hon, så då ville hon dra.
När vi gick hem gick vi förbi Ica och handlade med fryst prinsesstårta till farsdag på söndag.
När vi kom hem upptäckte jag att min present till Andy fortfarande inte kommit med posten, så tyvärr verkar han inte få den till söndagen. Mycket besviken då e-butiken lovade detta. Grr
Kunde inte låta bli att skriva till dem om detta.
Jäkla skit.
Gillar verkligen Mariebergsskogen 🙂 Ska dit på julmarknaden tänkte jag. Brukar vara mysigt!
Javisst är det bra där. Vi går alltid på julmarknaden oxå. Jättemysigt.
Kul att titta på djur! Inte lika kul dock när saker man beställt inte kommer som lovat. Jag Köp Nuade en fars dag-present på Tradera i söndagskväll och den dök upp i tisdags , så då blidde jag glad 🙂
Svar:
Och jag känner igen mig i din text, Johanna ♥
Det är hemskt tråkigt att det har blivit som det har blivit. Han trodde mig inte då, när jag gång på gång berättade vad hon gjorde. Vad hon sa. Han ville inte tro på det.
För ett tag sedan fick jag ett psykbryt i telefonen när vi pratade. Som vanligt är våra samtal väldigt ”ytliga”, vi går inte in på djupet direkt. Men där och då bröt jag ihop och rev upp alla de där såren som ännu inte fått läka. Allt det som vi undvikit att prata om i alla år.
Nu i efterhand (idag faktiskt) har jag fått veta att anledningen till deras uppbrott var tydligen att ”hon inte accepterar min relation med barn och barnbarn”. Och jag kan tänka mig att vårt samtal hade något med det att göra. Att han faktiskt insett vad det är som hänt, vad det är han har missat. Att jag fortfarande, som vuxen, mår dåligt över detta. Det har hänt. Det var inget jag hittade på för att sära på dom och ha honom för mig själv. Alla de miljoner timmar hos skolsköterskan, kuratorn och BUP var inte bortkastade på en lögn.
Jag hoppas innerligt att det är så i alla fall, att det var anledningen till uppbrottet. Att han, min egen pappa, tagit mitt parti.
Det tog honom närmare tretton år. Men nu har vi ju hela livet framför oss. Man får se det så ♥