Att skaffa barn tär på förhållandet. Man är utan sömn, ibland utan mat längre perioder. Man tävlar i vem som har det svårast och mår sämst. Man försöker underlätta för varandra mellan varven samtidigt som man själv går på knäna.
Det är emellanåt svårt att inte bråka. Att inte gnälla och störa sig på varandra. Herregud vad jag har stört mig på Andy. Vissa dagar räcker det med att han andats för högt eller ätit chips för nära mitt öra. Det gör ju liksom ont i hela huvudet. Likaså har jag retat gallfeber på honom. Svarat snäsigt eller inte svarat alls.
Men det fungerar ju liksom inte att vara glad jämt när man får 2-3 timmar sammanhängande sömn om nätterna. Klart som sjutton det sätter sina spår. Och irritationen är i full gång.
Bebislycka, bebisbubbla har man självklart. Men bubblan spricker, mark my words. Vare sig man vill eller inte. Men för vår del har det hur konstigt det än låter, blivit lugnare med barn nummer 2. Man kanske är mer van att inte sova, blir inte stressad av att det är lite stökigt och skitigt. Vi ber mer ofta om ursäkt om man är sur (ofta med förklaringen att man är trött). Sen ibland håller det ju absolut inte heller och man rensar luften.
Tycker ju det är jäkligt skönt att rensa luften emellanåt. Få bort aggressionerna man har i sig och bara vara lite bråkig, för att sen bli sams.
Jag har alltid tyckt att det är viktigt att man hittar på saker. Både tillsammans och var för sig. Man behöver sin egen tid och tid tillsammans. Sen är det asasvårt att få det att gå ihop självklart, men vi har idag redan lite saker att se framemot;
22 februari – Stiftelsen på Nöjesfabriken (och Andys födelsedag)
13 juli – Iron Maiden i Solna
Augusti – Utomlandstripp med mina syskon på mammas sida och deras familjer, om allt går som det ska.
Det är ändå en bit kvar, men att inte ha något att se framemot gör mig galen. Sen har jag en julfest med jobbet och även Andy att se framemot.
Sen som sagt är det svårt att sexa till vardagen alltför mycket. När det ska ammas, bytas blöjor och man är 4 i sängen. Men har man en förstående karl så har allt sin tid.
Klarar man småbarnsåren, känns det som om man klarar allt.
Jag har för vana att köpa små presenter till Andy ibland. När han inte anar något. Saker han gillar från affären som parmaskinka eller ölkorv. Är jag och ska handla kläder till mig och hittar något till honom köper jag med det. Jag försöker även ha maten klar när han kommer hem från jobbet.
Småsaker i vardagen som underlättar. För oss är det kärleksförklaringar.
Hur gör ni för att hålla kärleken vid liv?
