Livet runt 40

Gårdagskvällen var inte så lajbans här hemma. Både jag och Andy var övertrötta och det är aldrig en bra kombination. Vi bråkade och försökte överträffa varandra i vem som var tröttast och vem som hade mest ont eller så, riktigt a´la Solsidan.
”Ja jag ammar ju” ”Ja jag fick ju gå in till Olivia” ” Petter var svårsövd efteråt” ”Jag låg bara i dvala, sov ingenting” ”Jag har ont i svanken” ”Ja jag har en låsning i ryggen” ”Jag kör truck och travers om dagarna, då måste man vara pigg” ”Jag bär dina barn om dagarna och då måste man vara pigg”
Så där höll det på.
Jag sa till slut i vredesmod att han kunde gott ligga och sova i extrarummet när han jobbade, så han fick sova ut då han kör truck och travers (riktigt martyrsnack pratar vi här). Jag kunde minsann ta båda barnen om natten, inga problem. Har jag burit dem i magen i 9 månader och fött ut dem i obeskrivlig smärta i x antal timmar, så vad är några nätter utan sömn.. Man kan alltid köra med att man burit hans barn, den går liksom inte att överträffa.
Det slutade med att han sov i extrarummet och jag däruppe. Olivia vaknade strax efter att jag somnat, så hon fick lägga sig bredvid mig.
Natten gick bra, men det enda som var jobbigt var att Petter var tvungen att sövas om efter varje amning. Han är van att somna bredvid mig efter nattamningarna och nu blev han alltså lagd i vaggan igen.
Men det gick efter ett tag.
Imorse ringde Andy och gick med att sova i extrarummet under veckorna mot att jag får sovmorgon varje helg.
Någon rättvisa ska det väl vara.
Jag har ju ändå fött hans barn…
😉