Nu har tiden kommit för Petter där han vill stå upp. Han blir superglad så fort han får komma upp på benen och stå en stund. Gärna länge, men herregud vad ont man får i axlarna. Fort går det dessutom. Det är som axlarnas plankan.
Det bränner som tusan efter blott någon minut.
Det är ju kul att utvecklingen går framåt för lille Petter på våra axlars bekostnad.
Dessutom har han börjat dregla kopiöst mkt. Det hänger och dinglar som den värsta Sankt Bernard hunden.
Även det en härlig utveckling.
Välkommen.
