När man är gravid pratas det om den. Hur jobbig den är, hur ont man har, hur stor man är, hur bebis kommer se ut o.d. När förlossningen närmar sig är det det enda man kan prata om, hur jobbig den är. hur ont det kommer göra, hur mkt man kommer spricka osv.
Men det är väl egentligen tiden efter förlossningen man behöver prata om. Förlossningen gör ont like hell ja visst, men det är ju blott en droppe i oceanen. Tiden efter är nästintill jobbigare.
Efter min första förlossning hade jag sjukt ont i magen och blödde väldigt mkt till och från i 11-13 veckor. Ingen sa till mig att det var något som var fel. Efterbörden skulle kunna hålla på ett tag, längden var olika för alla. Jag gick därför och trodde att allt var normalt, men det kändes ändå fel att jag fortfarande hade ont i magen.
När jag väl ringde kvinnokliniken fick jag tid på en gång och ultraljudet visade att jomen visst hade jag en liten bit av moderkaka kvar i magen. Det bokades skrapning nästan direkt och efteråt blödde jag ca 1 vecka och magvärken var borta.
Det tog jag med mig i bagaget till denna förlossning, men efterbörden denna gång varade endast i 5 veckor (woho) och nästan ingen magvärk förutom den sjuka förstoppningen jag åkte på.
Barnmorskor är snabba att prata om graviditeten och att man ska välja hur man ska ha sin förlossning, men det pratas inget om tiden efteråt.
Förstoppningen man kan få, att det knappt går att kissa efteråt fast du verkligen VERKLIGEN måste kissa, depressionen m.m.
Sånt tycker jag är viktigt att belysa med. Mitt i allt guldskimmer man ska ha med en bebis och mitt i allt kämpande med amning, som kanske inte fungerar, kan man alltså åka på en sjuhelsikes förstoppning. Till på köpet! Som om man inte hade nog med att kolla bebisens bajs, naveltappning, andning o.d. Då ska man alltså ha koll på sig själv oxå!
Nej vet du va.
Visst barnmorskor kanske försöker belysa att allt är normalt och rosenskimrande, men belys gärna problemen med. Ta en extratid och prata igenom amning som kanske aldrig fungerar eller hur länge efterbörden kan sitta i. Att man kommer ha ont i magen ganska länge efter en förlossning eller hur jävla ont i muffen man har ett tag efteråt. Man funderar emellanåt på att aldrig släppa till igen, sjukt osugen på sex efteråt.
Sen när allt gått över och man är återställd.. ja då kan vi snacka igen, men berätta gärna lite mer om verkligheten. För förstföderskor är vi alla någongång och vi vet ingenting.
Varför pratar man aldrig om tiden efter förlossningen?
Kommentarer
Lämna ett svar
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
En bok som behövs!
Jepp. Förlossningsdepression talas det alldeles för lite om, med tanke på att det drabbar ca 1 av 10 kvinnor…
Vill bara uppmärksamma er läsare på bloggen att min bok ”Moderslycka-vart tog glädjen vägen?” kom ut i våras på SKL Kommentus Media förlag.
En bok för alla de föräldrar som inte upplever den rosaskimrande babylyckan. Också en bok för alla de som jobbar inom vården och träffar nyblivna föräldrar i sitt arbete.
Mer info på http://www.sklkommentus.se
/Helena
Bra sagt! Jag kände mig också ensam med mina efterförlossningen-besvär. Ska det vara så här? Undrade man mest var dag i början. Problem att sitta, stå stilla, gå… Nästan vad man än gjorde så tryckte det i underlivet. Och precis som nån skrev så kunde det göra ont i magen också, hugga till i bland så jag knappt kunde stå. Självklart undrade jag om det är normalt eller om jag borde gå till nän läkare. Som tur var gick det över…
Sedan är det detta med sex efteråt. det pratas lite om det, men mest ytligt. precis efteråt var man inte precis sugen. Men efter ett tag vill man ha tillbaka sitt sexliv, kanske inte exakt som förut eftersom man har ett barn att ta hänsyn till. Men när babyn somnat i soffan kanske? Men det var inte så lätt som jag trodde. Jag trodde att det bara var att vänta några veckor, så skulle allt vara ok där nere. Men det hade bildats en massa ärr, som stramade och sved som tusan vid minsta penetrering. Vi försökte ta det försiktigt, och i bland stod jag ut lite, för jag tänkte att då töjer det sig så det blir bättre nästa gång, men det blev det inte, åtminstone inte märkbart. Tillslut gick jag till mvc, som behandlade mina ärr och när sonen var 3,5 månader lyckades vi ha samlag fullt ut utan att jag mådde dåligt, utan tvärtom tyckte det var skönt igen…
Så känner jag med. Nästan som man har blivit oskuld på nytt. När vi hade sex första gången gjorde det verkligen jätteont och jag tänkte att det skulle gå över. Det gjorde det oxå, men efteråt. Herregud vad ont det gjorde. Jag kunde knappt sitta, kändes som man var nyförlöst igen.
Skönt att du fick behandling och det gick bra!!
Bra skrivet!! Jag har många ggr sagt samma sak. Födde min underbara son för 4 månader sen och är såklart superlyckig över att han är frisk! Men vad ingen pratade om innan är hur man kunde må efteråt. Jag fick en förlossningsskada, en total! Hade otrolig värk i 5 veckor. Kunde inte sitta ner vilket ledde till att amningen aldrig kom igång riktigt hur mkt vi än kämpade med o ligga ner, amningsnapp, pumpa osv.. Dessutom fick jag såklart babyblues som 80% av alla nyblivna mammor får men ett släng av ångest och oro inför mammarollen. Det gick tack o lov över efter nån vecka. Hade man varit mer förberedd på vad som kunde hända och hur man kunde må så hade det underlättat rejält och minskat oron! Jag pratade om det med en sjukgymnast jag fick gå till pga skadan och hon sa att hon hört det från många nyblivna mammor och lovade att ta upp det i en utbildning hon skulle ha för barnmorskor. Hoppas på att det nångång blir en förändring!
Men visst är det konstigt att det inte tas upp mer. Barnmorskorna har ju ändå jobbat med gravida i hur många år som helst och vet ju definitivt om problemen som kan uppstå efteråt. Det blir istället så att man googlar och blir uppskrämd av allt som står. Ta en extra gång i föräldragruppen och prata om detta oxå, så slipper man känna sig orolig och ovanlig.
Kram på dig
Ja men precis! Varför snackar ingen om det? Själv hade jag ett sju helsike att kunna sitta normalt i flera veckor och så ont i höfterna när ja skulle gå. Tog närmare 4 månader innan jag gick normalt igen. Och att gå på toa bevade man verkligen för. Tog sekert en 2 veckor innan det kändes ok att göra nummer 2. Ja om man visste mer om tiden efter förlossningen skulle man inte behöva oroa sig för alla problem som tydligen är normala el ej.
Håller med dig Johanna. Tycker också att man borde ta upp mer om efter förlossningen, vad man gör om inte amning fungerar, hur mycket man kan blöda med mera. Vi fick chansen på återträffen av föräldragruppen att säga vad vi tycker saknades i ”utbildningen”.
Det var ju kanon att ni fick göra det! Sånt är ju viktigt att det kommer fram 🙂