Livet runt 40

Idag är det 2 månader sedan som lille Petter kom till världen. Bråttom hade han dessutom. Jag var nervös innan på hur sjutton det skulle gå. Vad vi hade gett oss in på, skulle vi klara av det?
Nu står vi här 2 månader senare. Olivia leker och Petter ligger i babygymmet.
Dessa 2 månader har gått väldigt snabbt och idag är jag ensam med båda ungarna måndagar och fredagar. Detta var jag oxå nervös för. Hur skulle jag kunna amma och samtidigt ha koll på Olivia?
Men allt går ju hur bra som helst. Jag är totalt avslappnad varje dag. Inte ett dugg stressad. När Olivia vaknar är oftast Petter nypuppad. Jag sätter Olivia framför en bra film med snutte och tutte medan jag sätter på kaffe och förbereder frukost till henne. Och när hennes blodsocker är fixat är det dags för mitt.
Dagen innan har jag lagt fram kläder till båda och även gjort iordning skötväskan, för ut måste man nästan varje dag, helst 2 ggr.
När Petter har frukostpuppat vid ca 9 -10 snåret brukar jag se till att dra ut omedelbart. Man vet vid det här laget att han äter med 2 timmars mellanrum och då får man passa på att göra saker. Vi brukar hänga i lekparken, mariebergsskogen eller snart kommer vi gå till öppna förskolan.
Vi är hemma igen till ca halv 12 då jag gör lunch till Olivia, oftast rester från gårdagen. När hon äter ammar jag Petter. Sen är det läggdags för Olivia i en timme. Då äter jag och kollar på tv eller datorn. Försöker att få lite egentid mellan varven. Det är ju ändå då man skaffar sig lite mer energi.
När Olivia vaknar efter en timme ca 1330-14, så är det mellanmål och lek efteråt om vi inte går ut.
Vid tre börjar jag förbereda för middag. Vill gärna att vi äter tillsammans när Andy kommer hem. Oftast brukar jag amma vid maten, men då får iaf Olivia och Andy äta ihop.
Jag brukar alltid plocka fram och bestämma dagen innan vad vi ska äta.
När Andy kommer hem fokuserar han alltid på Olivia först. Hon har saknat honom och behöver ha sin tid med honom. Petter tar jag till Olivia har gått och lagt sig vid 19.
För mig handlar allt om planering. Jag älskar att ha ordning och förbereda så det underlättar i slutänden.
Vi har hela tiden satt Olivia främst för att hon inte ska känna svartsjuka och avundsjuka mot Petter. Vi har inkluderat henne i allt när det gäller Petter, hon är med och badar honom, byter blöja, bestämmer kläder osv. och allt går jättebra. Hon pratar om bebis hela tiden, hon kramar och pussar honom och är så snäll. Klart hon tar i lite hårdare än vad hon ska ibland, men hur lätt är det för henne?
Jag låter alltid Olivia sitta i knät på mig om hon är mammig oavsett om Petter sitter där oxå. De kan ju gott och väl sitta bredvid varandra. Min kropp har plats för båda.
Det som är skönt nu är att man inte blir stressad när Petter skriker. Håller jag på att ge Olivia mat och han börjar skrika är det inte hela världen. När Olivia var liten tog vi upp henne på en gång. Ganska så skönt att veta mer nu.
Att vi har fokuserat på Olivia har gjort att hon inte bryr sig när jag ammar, leker och gosar med Petter. Vill hon prata eller visa något så får hon alltid göra det.
Mina dagar när vi är ensamma går ut på att tänka i amningstider. Och när jag gör det fungerar det. Det skulle väl inte fungera lika bra om inte Petter var så stenhård på att äta varannan timme. Skulle han vara mer oorganiserad skulle det se lite annorlunda ut.
I början så utnyttjade vi även dubbeldagar. Andy och jag var hemma med föräldrapenning samtidigt i en månad. Det gjorde susen. På så vis kom vi in i rutiner och alla hann lära känna varandra. Jätteskönt!
Det rådet ger jag alla.