Nu har vi precis lämnat av Marwin, vår äldsta katt 16 år hos veterinären. Vi måste försöka utreda varför hon pinkar överallt. Det är ohanterbart för alla parter. Det blir dyrt, det är äckligt och jag och Andy blir osams.
Så nu är hon inne på undersökning om det är något fysiskt fel. Summa 2400:-. Billigt att ha djur. Veterinären trodde absolut att det var ngt psykiskt. Hon är missnöjd med tillvaron. Hon vill ha bort barnen, bara vara vi igen. Gärna ha bort Torsten, den andra katten , oxå när vi ändå håller på. Så hon frågade vad vi ville göra, alltså med alternativet att ta bort henne.
Hur fan ska jag kunna klara av det? Ska Marwin sitta där i sin lilla bur och jag ska ha hjärta att säga avliva henne, när katten kanske inte ens är sjuk. Nej fy fan. Det fixar inte jag. Aldrig. Lilla Marwin.
Hon frågade om vi kunde omplacera henne. Om hon kunde få bo hos någon annan vi känner, men vem skulle det vara??
Jag känner ingen som vill ta över vår katt.
De flesta jag känner gillar inte ens Marwin och säger det gärna med. Men det vill jag inte höra. Då blir jag sur och ledsen. Jag har haft henne i 16 år så kom inte och säg att hon är ful eller inte gillas. Särskilt inte idag!
Usch.. inge roligt alls.
Vid fyra ska vi hämta henne igen och få en eventuell dom.
Nu ska jag packa in Petter i Babybjörnen och börja tvätta. Kattpiss.
Veterinärbesök
Kommentarer
Lämna ett svar
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
Usch. Inte kul när djuren inte mår bra. Ge bort sin djurvän vill msn såklart inte göra. Hoppas allt löser sig!
Åh, fy! Jag vet hur det är. Vi hade ju problem med Cindy också. Hon hade visserligen problem med njurarna och urinsten men det blev tusen gånger värre efter att Vincent föddes. Då kissade hon inte enbart p.g.a hennes sjuktillstånd utan även bara för att, på ALLT! Vi vågade aldrig lägga Vincent någonstans om vi inte stod inom en meters radie i rädsla för att hon skulle kissa på honom.
Jag kommer aldrig glömma den fruktansvärda dagen jag tog beslutet att avliva henne. Det var hemskt! Dock enbart ur ett egoistiskt perspektiv, hon mådde ju så dåligt både psykiskt och fysiskt. Hon hade ont, kissade blod och så kom det en annan liten människa mitt i allt det och ”tog” oss.
Åh, fy! Jag lider med er. Det är verkligen hemskt, djur är ju en familjemedlem. Hoppas allt löser sig till det bästa för er alla!
(ooops, en hel roman blev det visst)