Livet runt 40

Gört bara. Börja försök iallafall.
Att skaffa barn är det bästa jag gjort i hela mitt liv. Och att skaffa ett syskon till Olivia är helt klart ett jäkligt bra beslut av oss. När Petter kom till världen kände jag mig komplett, hel. På något vis blev jag lugnare psykiskt och fysiskt. Jättekonstigt egentligen då man bör bli lite mer stressad kanske av att ha 2 att hålla ordning på och fixa allt till, men jag blev lugnare. Mitt psyke och hjärta blev komplett. Det känns precis som att det var meningen att jag skulle ha dessa 2 i mitt liv. Jättemärklig känsla.
Sen vet jag inte hur det blir på måndag när Andy börjar jobba och jag är hemma själv med dessa 2.. återkommer om det.
Men tro inte på alla dessa kommentarer som folk har att säga när man säger att man ska försöka skaffa barn.. Ja ni vet:
” Det är skitjobbigt med barn ” ( öh ja det är det, men glädjen och kärleken man får tillbaka övervinner väl det jobbiga eller? Och om det är så jävla jobbigt, varför skaffar man då fler? )
” Shit.. ska ni skaffa barn. Då får ni sova om 18 år… säger man lite lätt skrattande.” ( visst fan är det svårt att sova när de är små, men inte sjutton behöver man vänta i 18 år på att få sova en hel natt! Bullshit säger jag.
Mitt råd är att inte vänta för länge med beslut. Det finns alltid saker man har att göra innan helst. Man vill ha hus, man vill vara gift, man vill komma på vad man vill jobba med, utbildningen ska vara klar osv.
Det hade jag med.. massa planer. Men man vet aldrig hur lång tid det tar. Med Olivia tog det 1 år och då med ett missfall under tiden. Vi bodde i en 2:a och Andy hade då inte fast jobb.
Vi fortsatte att bo i en 2:a tills för 6 månader sen. Kanske inte det mest ultimata, men det gick bra. Man anpassar sig konstigt nog. Nu bor vi i en 4:a och får knappt plats ändå.
När vi sedan planerade Petter tog det 2 månader. Det var vi inte beredda på däremot och det blev lite mer av en chock.
Jag menar bara.. försök inte planera så mycket. Klart man vill att så mycket som möjligt ska vara klart innan man blir gravid. MEN gravid är man i 9 månader och på den tiden hinner man med ofantligt mycket planerande och iordningsställande.
Är ni sugna, men ser en massa hinder (alltså såna som går att ordna i sinom tid ändå) så kör för fan. Som sagt man vet aldrig hur lång tid det tar.
Men när man väl står där med stickan i handen som visar ett plus då är alltid tiden perfekt.