Jag hann inte mer än att säga till Andy imorse att mina katastroftankar är på väg tillbaka. Att jag förstår inte hur jag någonsin ska kunna låta henne sova ifrån oss. Hur man ska kunna lita på att ngn annan har full koll på vad hon stoppar i mun, var hon klättrar, vad hon öppnar för dörrar osv.
Hon är ju helvild vår dotter och kastar in allt möjligt skit i mun och kastar sig fram i allting.
När jag sa detta var olyckan framme. Jag plockade ur diskmaskin och Olivia kom springande, halkade och slog haka och käke i luckan.
Vips. En sekund. Å där var olyckan.
Fort gick det.
Skrapsår på hakan. Sår på läpp. Blod i mun. Frusna broccoli tryckt mot läpp. Mammas kramar och pussar.
Gråt.
Två piggelin som tröst.
Imorgon blir det att besöka tandläkaren igen för att se så inget skadats. Och så ringa if igen.
Usch.
Olivia får alltid vara hemma. Hon får sluta springa oxå. Och vilja hjälpa till.
Suck
När olyckan är framme
Kommentarer
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.