Livet runt 40

Det har nu gått cirka 2 veckor sedan vi gick från föräldrar till 2-barnsföräldrar. Så har det då blivit som vi trodde?
Jag vet faktiskt inte vad jag hade tänkt mig innan Petter kom till världen. Jag hade mina aningar att det självklart skulle bli jobbigt och att det skulle bli fullt upp. Mina förväntningar visade sig självklart stämma. Sen började ju vårt liv med sjukdom när vi skulle hem till storasyster och det gjorde väl inte saken bättre.
Killen som följde med oss hem, visade sig vara en hungrig liten sak. Han ammar gärna ibland varannan timme, ibland var tredje och det händer även ibland varje timme. Han tar sin plats i familjen och det ibland till Olivias förtret. Men hon har verkligen visat sig som en jättebra storasyster. Hon säger alltid hej då till bebis och hej till bebis. Hon är med och byter blöja, tvättar och lägger saker på honom.
I början blev hon jättestressad över att han grät och skrek, men det har börjat lugna ner sig. Vi har valt att vi kommenterar hans skrik med att oj vad han är hungrig eller så skrattar vi lite och skojar om att han är så arg. Det har hjälpt jättemkt.
Olivia får än mer uppmärksamhet nu än vad hon fick tidigare. Vi försöker fokusera mer och aktivera henne mer nu när Petter kommit.
Ammar jag – tar Andy Olivia och myser Andy med Petter tar jag Oliven.
Hon har blivit mkt mer mammig än innan Petter kom. Jag tar det. Jag förstår varför och det är ganska mysigt ändå. Att lilla stora tjejen vill sitta och mysa i knät och ropar på mig när det är ngt. Visst ganska frustrerande emellanåt oxå, då man bara har 2 händer, men förstår att det är en övergångsfas. Det har ju redan blivit mkt bättre än i början och då har det bara gått 2 veckor.
Egentid blir det inte mkt med, jag hinner inte med så mkt mer än att amma och leka med Olivia. Det gör heller inget, just nu, men sen vore det ju kanske trevligt att hinna skicka iväg ett mail eller två till folk. Eller sitta en stund i telefon med en vän.
Men som sagt den tiden kommer.
En stor skillnad är att jag känner mig mkt mer lugn nu än när jag hade ett barn. Själen är lugnad.
Det är skönt