Livet runt 40

Jag och Petter bäddade ner oss strax efter elva. Blev ingen film, då det lilla livet började att gasta ganska högt. Han hade nyss ätit så jag trodde verkligen att han var mätt. Men icke.. Två timmar till satt han vid bröstet, så det var en trött mamma som somnade vid ett. Efter den maratonpuppningen sov han till sex på morgonen. Ganska skönt kan jag meddela, för både mig å lökarna.
I några hus bort hade Andy det svettigt. Olivia febertoppade på 40.6 och klart han var nervös och hispig. Hon vaknade och skrek och klunkade vatten. Andy ringde 1177 efter att ha gett henne en Alvedon supp. 1177 sa: sa vi inte åt dig förut att de svarar bättre på Ipren?
Säg inte såna saker till en förälder som är orolig och som dessutom heter Andreas. Big warning.
Febern gick ned iaf, men hon ryckte mkt och sov oroligt. Andy sov såklart ingenting och är helt slut idag. Han har gått in i väggen, japp bildligt talat alltså. Och är trött. Olivia är nere på 38.7 och springer runt och härjar och gör en massa bus.
Vi är ff hos min mamma och jag längtar efter min Olivia. Får fokusera på att detta är det bästa för dem båda. Inte så skönt för Olivias feberöron att höra Petters gälla skrik och se mig sitta med Petter när hon vill sitta i mitt knä konstant. Petterblir förhoppningsvis inte heller smittad av hennes förkylning.
Men det är tufft för ett hormonstinnt översvallat mammahjärta. Tur att man ändå har världens bästa sambo och pappa till våra barn. Det underlättar ju enormt.