Livet runt 40

Nu börjar sms:en hagla in om dagarna: – Hur mår du? Några känningar än? Hur känns det?
Grejen är ju att det känns precis som igår, bara lite mer stinn i magen. Med Olivia ändrat sig ju allt över dagen och på natten började pinvärkarna. Är det samma jag ska vänta på denna gång eller är det någon annan form av värkar vi pratar om?
Inga större förvärkar under dagen heller idag, men när jag gick typ 500 m för att hämta min beställning från Smultronbyn Träleksaker som hade kommit, fick jag sammandragningar på en gång. Kan ha varit att knyttet spände sig eller flexade ut precis då, men jag var tvungen att sätta mig iallafall och efter en vilopaus på några minuter var det över.
Andy laddar mer än vad jag gör och är verkligen redo att bli tvåbarnsfar, men när sjutton ska lille Joi bli redo att krysta ut ett gigantiskt huvud ur ett ogigantiskt litet hål? När ska jag vara redo för pure pain?
Nu vet jag ju vad jag har att vänta… bara att hoppas att krystvärkarna inte håller på lika länge denna gång. Men som barnmorskan sa:
– Man blir aldrig förstföderska igen.
Det är det jag lever på nu.. som känns bra. Det kan bara bli lättare…
Väl?