Livet runt 40

Japp, då var man nere på ensiffrigt till knyttets ankomst. 8 dagar mer eller mindre. Som jag känner nu är jag klar. Redo att pluppa ut det lilla livet ur mitt ännu mindre sköte (svettas ymnigt). Det är ingen lek att vara höggravid på sommaren vill jag lova. Herregud vilka värmeattacker jag får emellanåt. Vedervärdiga.
Idag fick jag slita av mig alla kläder och sitta med en kall handduk över ansiktet och så slänga av den till att förlägga den på benen. Jävvla tur att man var hemma när denna värmeattack kom över mig.
Imorgon ska det oxå bli värmebölja, men då är det vi som åker till stranden. Jag har redan gjort pastasallad, skurit vattenmelon och inhandlat jordgubbar (dock ska flertalet inmundigas inom kort tid).
Jag förstår inte att jag snart är tvåbarnsmor, för 2 år sen hade jag inga.. snart har jag 2. Hur kommer detta lilla liv att se ut? Kommer han vara lik Olivia eller kommer det ut en kopia av lille Andy? Eller kanske av lille Joi? Olivia var väldigt lik mig när hon föddes, sen har det ändrats mellan varven. Nu när jag tittar på kort när jag var i hennes ålder är det som att se lille Olivia. Hon pekar även på korten och säger att det är hon. Andy får nästan rysningar när han ser kort på mig som barn och tittar på vårt barn efteråt.
Så snart får vi veta.. hur lille knyttet ser ut. Jag hoppas han är frisk. Så vitt man vet kan han lika gärna vara sjuk nu.. inga garantier finns för något här i livet, skrämmande tanke.. Så länge han är frisk får han se ut hur han vill. Han kommer vara världens finaste unge ändå. Likaså som Olivia är.
Men att jag ska ha lika stor kärlek för detta lilla liv som för Ollie skrämmer oxå. Kommer man ha det? Har man det? Finns det så det räcker och blir över i ens lilla hjärta? Man fattar inte hur stor kärlek man kan ha för någon förrän man skaffar barn.. Läskigt som tusan och samtidigt helt jäkla fucking unbelievable.
Nu lite nostalgi från min förra förlossning..