Livet runt 40

Natten har inte varit rolig. Olivia sov oroligt sedan hon somnade strax efter halv åtta. Hon vände och vred sig som om det kliade i hela kroppen och vi fick springa upp flera ggr för att lugna henne.
Vid ett gick det inte längre, då bar vi in henne till oss och hon liksom skakade i kroppen, nästan som om hon frös ofantligt mycket. Då började ju min och Andys oro ta fart.
När jag var liten och hade tagit detta vaccin fick jag feberkramp och det är verkligen något jag inte vill få uppleva att Olivia får. Andy sattes i telefonkö till 1177 och jag låg bara och höll om henne och försökte värma.
Huden var ganska så brännhet, men när vi tog febern låg den strax under 38. Nattetid— alltså ingen feber typ.
1177  sa att det var väldigt vanligt med feber och om den skulle stiga så kunde vi ju köra in en supp eller ta Ipren för att förebygga feberkramp. Det var dock inte ärftligt att få feberkramp.
Efter ett tag upphörde skakningarna iaf och hon sov till halv 4 då vi vaknade av skrik återigen och ett utbrott av :
– GÄGGI GÄGGI GÄGGI
Bara att gå ner och göra välling alltså. Sen somnade hon om igen efter en halvtimmes prat och funderingar om bl.a. Beppe (Jesper vi hälsade på i helgen).
Jag gick upp halv sju, lite medtagen, ofantligt trött och med lite ångest i kroppen att lämna den största kärleken i den lilla kroppen hemma.
Efter prat med Andy, så mår hon iaf mkt bättre nu. Utslag kvar, men ingen feber. Pigg och glad.
Känns bättre, för det var skitjobbigt inatt.
Inatt hoppas vi att det är lite lättare.