Livet runt 40

Jag har nog alltid trott på ödet. Att allt sker av en anledning. Det är förutbestämt vad man ska gå igenom i livet, vilka man ska möta och vem man ska träffa och skaffa barn med. Ibland tar man avstickare på sin väg och gör mindre bra val, men det brukar rätta till sig allteftersom.
Jag har varit tillsammans med vissa dåliga val och vissa bra val. Av olika anledningar har det inte hållt, men allt har ju styrt en dit man är idag.
Innan jag träffade Andy bodde vi i samma stad, vi umgicks i lite samma kretsar och hade vissa gemensamma vänner. När han blev svårt misshandlad för x antal år sen, var det min bästa killkompis som följde med honom till akuten och satt och vakade. Dagen efter fick jag höra om hela incidenten, men jag visste inte vem han var. Vi har säkert varit på samma förfester några gånger, men liksom inte lagt märke till varann. För det var inte dags än.
För några år sedan strax innan vi träffades var jag på inflyttningsfest hos en killkompis i Karlskoga. Min vän Minna gick ut på krogen, men jag valde att köra all in hemmafest. När hon kom tillbaka berättade hon att hon träffat Andreas Stål och en annan kompis ute och de hade pratat om att komma in till Karlstad och festa med oss. Jaha kul tänkte jag.. ingen aning fortfarande vem människan var.
En eller två helger efter skulle då Andy komma in med en killkompis och festa med oss. Jag och Ida var nyss hemkomna från Kreta och jag hade precis sagt att jag hade bestämt mig för att vara singel länge. Jag skulle bara fokusera på mig själv. Jag hade varit singel ett tag, men mitt sista förhållande var fruktansvärt och det var ett riktigt dåligt felval av mig.
När jag väl hamnade på festen, fastnade tydligen Andy direkt för mig, jag hälsade mest och tänkte bara att han var snygg. Jag försökte till och med peppa min vän att stöta på han. Det gick tydligen inte hem, för Andy hade bestämt sig för lille Joi och senare på kvällen tyckte även jag att det var en bra idé.
Men det var inte förrän dagen efter en sjujäkla fest, som jag märkte att jag var jäkligt intresserad. Vi satt hemma hos en tjejkompis och tittade på tv och käkade pizza. Han satte sig bredvid mig och jag satt nästan i hans knä. Vi kunde knappt titta på varann och när vi väl gjorde det gick det knappt att sluta.
Han och hans killkompis åkte hem sent på kvällen och när vi kramades hej då sa han: Lägg till mig på Facebook. Lova det, gör det direkt när du kommer hem.
Sagt och gjort. Jag lade till han på Face och resten är historia.
Men ser man tillbaka så känns det som vi har gått bredvid varandra i x antal år och bara väntat till den rätta tiden skulle komma. Hade vi träffats innan hade det garanterat inte slutat som idag. Vi träffades när båda var redo. Hade vi inte träffats hos min vän, hade vi säkerligen träffats lite senare. Men det var förutbestämt.
Olivia är förutbestämd likaså som knyttet är.
Andy är mitt öde.