Livet runt 40

Har ni förstående karlar?

När jag var hos barnmorskan frågade hon hur jag mådde. Jag berättade om mina sammandragningar och foglossning och att det sved som tusan igår på höger sida, men jag drog min egen diagnos att knytte låg emot en nerv (vilket stämde trodde hon).
Däremot gillade hon inte mina sammandragningar. Jag fick bannor. Det var väldigt viktigt att jag tog det lugnt och vilade mkt. Inte bara satt utan att jag skulle ligga ner när jag vilade. Gärna på jobbet oxå (haha.. självklart). Jag sa att det blivit mkt bättre sedan flytten var över och att vi nästan var iordning hemma.
Hon frågade om jag inte kunde lämna över mkt på min sambo. Jag sa att han tar alla nattningar i stort sett så jag får vila. Han dammsuger och diskar och sköter i stort sett all tvättning. Vad mer kan jag be han göra.
Jag sa till henne att jag vill ju gärna busa och leka med Olivia när jag kommer hem, det är liksom svårt att låta bli. Hennes svar? Tänk på att du har ett barn i magen oxå och att det är bättre du vilar nu så du orkar mer sen.
Mmm.. den tog det vill jag lova. Andy tycker det är en självklarhet att han tar allt. Men jag sätter ju spärrar själv, jag vill ju göra vissa saker. Jag gillar att laga mat, åka och handla, busa med Olivia. Andy har ju problem med ryggen, så klart jag tänker på det oxå. Han får ju verkligen ta det mesta, men han säger ju att han självklart gör det även om han ibland låter gnällig och är trött, så betyder ju inte det att han vantrivs med situationen. Den är ju som den är. Vi har ju valt det, sen är det ju olyckligt att jag har åkt på foglossning och sammandragningar. Det kunde man ju inte förutspå ju.
Men jag är glad att jag har en förstående karl, som man inte alltid måste be om hjälp eller förklara allt in i minsta detalj för att han ska lyssna och erbjuda sig. Nej det sker automatiskt. Jäkligt lyckligt lottad känner jag mig, då jag vet många som inte alls har det så oavsett om deras sambo är gravid eller inte.
Jag får lite ångest när jag tänker på allt jag bestämt jag ska göra framöver med. Stå på loppis, Ullared och Borås Djurpark. Är det dumt av mig att boka in allt sånt? Jag vill verkligen inte avboka. Jag kan ju vila ofta oavsett var jag är. Fan.. ångest.
Men nu vilar vi iallafall .. magen och jag. Andy är iväg och handlar sån där smidig paj på ICA med Olivia. Jag och knyttet väntar på fiskgratängen i ugnen och kollar på dagens Hem till gården. Sittläge.
Magen börjar mjukna.

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. marbodarling.karinaberg.se

    Jag känner verkligen igen det där med att man inte kan hejda sig riktigt utan gör lite mer än man orkar och glömmer vila. Jörgen fixar allt här hemma men jag hade ändå jättesvårt att låta bli. Han har också problem med ryggen så jag vill ju hjälpa till…