När jag pratade med Andy under dagen berättade han att Olivia slagit sig ganska rejält.
Mormor hade kommit hem och hon hade blivit så glad och skulle möta upp henne vid dörren. Hon skyndade sig och hoppade iväg på sin stjärt till dörren, när hon fastnade med handen under stjärten och damp med ansiktet före i parkettgolvet.
En rejäl fläskläpp tornade upp sig i hennes lilla ansikte och under tiden hon grät stooora tårar (äkta ej krokodil) ropade hon heeeej till mormor.
Lilla gumman.. då sved det i mammahjärtat när jag fick det berättat för mig. Jag har ju alltid varit med vid såna här tillfällen förut jue.. Men Andy fixar ju lika bra.
Sen efter max en minut skulle hon iväg igen.
Tur att de glömmer fort.
Men stackars liten! Men de är allt bra tåliga ändå. Ja jag hoppas verkligen jag blir bra nu. Är så trött på det här…
Kram