När jag ska söva Olivia kan jag bli irriterad om det tar upp till en timme ibland. Inte så hon märker men inombords. Man vill ju hinna med att ha lite vuxentid oxå.
Men sen när man sitter här och det är helt tyst och tomt saknar jag henne så mkt att jag vill gå in och väcka henne så hon är med igen.
Fast det skulle jag ångra lika snabbt.
Varför är man aldrig nöjd!?
Saknad
Kommentarer
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.