Den 1:a februari börjar jag jobba igen. Då har jag varit hemma sedan november 2010. Vilket omställning det kommer bli och hur kommer det kännas att vara utan Olivia 8 timmar om dagen. Nyttigt för henne kanske och roligt för henne och pappa Andy som tar föräldraledigt istället (javisst är han en BRA pappa som tar hand om sitt barn i 5 månader.. hihi).
Veckorna går så snabbt nu när man är hemma. Dagarna flyger iväg och det sker och händer saker varje dag. Både i Olivias utveckling och på det privata planet.
Varje dag försöker jag njuta lite extra av att vara nära Olivia. Att bara vara vi 2. Vi leker och busar, bygger med klossar, läser böcker, dansar och sjunger och så gnäller vi ibland oxå.
Att bara få träffa Olivia från 16 varje dag eller senare vissa dagar känns tungt. Ska man bara få helgerna att träffa henne full tid? Och de helgerna kommer ju flyga fram för då ska man säkert hälsa på folk och flänga runt. Jag kommer få abstinens och pusstorka på mina läppar.
Jag vet jag vet att allt är en fas och man vänjer sig. Men vill man vänja sig av med att träffa sitt barn 24 timmar om dagen?
Och sen vill folk att hon ska sova över hos dem på helgerna. Shit .. kommer ju sakna ihjäl mig om så blir fallet. Jag har svårt att lämna ifrån mig Olivia bara en vanlig helg för att hon ska sova borta. Hon är ju faktiskt bara 1 år än. Ska hon sova borta vill jag gärna att vi ska göra något, jag o Andy. T.ex. att vi tar in på hotell för att liva upp samvaron lite, om vi ska gå på sen bio eller fest utan barn (harkel.. vilket aldrig sker) eller när man ska flytta t.ex. (nu kommer ju inte jag kunna lyfta så mkt den dagen iaf, så vi får väl se.)
Men än så länge har jag svårt att bara lämna ifrån mig henne bara för att sova borta. Säkert jättebra det med för alla parter, men Olivia är så liten så kort tid i sitt och vårt liv, att jag vill bara ta till vara på vår tid tillsammans. Låter det konstigt?
Än så länge har hon bara sovit utan oss 1 natt och det var hos mormor. Då åkte vi på Foo Fighters konsert i Stockholm och bodde på båthotell. Det gick jättebra och jag fick uppdateringar hela tiden.
Jag vill inte lämna bort mitt barn. Sen självklart vill jag att hon ska sova över hos sina far och morföräldrar. Inget snack om saken. Klart hon ska göra det. Men när man behöver barnvakt.
Men förstår ni vad jag menar?
När tycker ni det är okej att börja med övernattning eller har ni redan börjat?
4 veckor kvar och när började ni med övernattning?
Kommentarer
Lämna ett svar
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
Tycker också det är jobbigt att lämna bort barnen och bara träffa dem ett par timmar om dagen. Funderar allvarligt på att gå ner lite i arbetstid…
Sen det här med att sova över. Precis som du så gör jag bara det när det behövs när de är så små (precis som du säger) sen kommer tiden när de är lite större att de själva VILL sova över. Så då vill jag passa på att ha dem hemma och mysa när de är små 😉
Att vara med sitt barn så mycket som möjligt är väl helt normalt tycker jag. Bry er inte så mycket om vad folk säger utan gör precis så som ni vill. Inte heller behöver ni väl flänga runt, utan ta det lugnt på helgerna. Olivia (och ni) behöver väl ha det lite lugnt och fridfullt. Bara ni tillsammans.
Vi flyttade när ”Nilla” var 2 månader, då tog jag hand om henne medan andra flyttade och grejade. Jag var liksom ”flyttbas” och bara beordrade och pekade. Skitkul faktiskt. Prova!
Ha det gott!
Svårt det där hur man känner. Tror man känner bäst själv och är man inte bekväm i det så kan man ju ändå inte slappna av om man är borta. Vi har märkt att Oliver är trygg hos hans far ch mor föräldrar sp han har sovit där. Jag kan känna att det nästan blivit jobbigare när han blivit äldre de blir ju så medvetna då, fast det har gått super och de får ju all uppmärksamhet där !
gå på er känsla men vänta inte för länge för som sagt de blir mer medvetna och då kan det vara bra om de redan är trygga i det =)
o du grattis =)spännande åh va skoj med en liten