Idag på hälsosamtalet fick jag förfrågan om vi var intresserade av KUB-test i vecka 13.
KUB står för Kombinerat Ultraljud och Biokemi och innebär att man kombinerar resultatet av en ultrlajudsundersökning med resultatet av ett blodprov.
Vid ultraljudsundersökningen mäts en vätskespalt i nackgropen hos fostret. Genom måttet på vätskespalten kan man i kombination med mammans ålder, graviditetslängd och blodprov göra en sannolikhetsberäkning för risken att barnet ska födas med en kromosomavvikelse, företrädesvis Downs syndrom. I blodprovet mäts graviditetshormonet beta-hCG och placentahormonet PAPP-A, eftersom det finns ett samband mellan nivåerna av dessa hormon och Downs syndrom. KUB-testet kan också påvisa om det finns en ökad sannolikhet för andra ovanliga kromosomförändringar
Risken för att föda ett barn med en kromosomavvikelse ökar med kvinnans ålder, men det förekommer i alla åldrar.
I Värmland erbjuds alla föräldrar detta.
Jag och Andy var intresserade av detta innan Olivia föddes… Till en början, men jag vet att jag inte skulle må bra av att göra undersökningen, så vi avstod.
Även denna gång har vi sagt nej. Då jag fortfarande har katastroftankar (dock kanske mer light version), så vet jag att jag inte skulle må bra av att gå och fundera på dessa siffror man får som resultat. Även om det visar att det är låg risk att få ett barn med kromosomavvikelse, så kan det ju slå fel. Man kan lika gärna föda ett barn med kromosomavvikelse trots att testet visade nej.
Och skulle det visa att det är hög risk (chans?) att få ett barn med kromosomavvikelse, så kan ju även det visa fel och när man sedan går vidare för att göra fostervattensprov kan det då visa att det inte längre är något fel.
Så vad ska jag med informationen till?
Enda anledningen till att jag skulle vilja göra KUB-testet är att få ett tidigt ultraljud, men det är inte värt det för min del. På det vanliga ultraljudet i vecka 18 gör de ju ändå en mätning av nacke och så vidare.
Dessutom är ju frågan. Om vi hade gjort KUB testet och det hade visat att vår bebis hade någon avvikelse. Skulle vi ta bort det då? Nej. Det är ju vår bebis ändå.
Så därför säger vi nej till KUB. För min hjärnas skulle och för att det är ju vår bebis.
Hur gjorde ni?
Min dotter gjorde alla tester ovan, födde sedan en underbar pojke med DS, endast 30 år gammal vid förlossningen.
Grattis!
Missa inte den här, sista dagen idag!
http://vittellersvart.blogspot.com/2011/11/vinn-ett-av-tva-presentkort-hos-love.html
Mvh Anna
Vi gjorde testet. Vi pratade mycket om det innan, och var båda överens att om det skulle visa sig ha kromosomfel så skulle vi inte vilja fortsätta graviditeten. Även fast vi fick kämpa för att få ett plus, så hade vi nog avbrutit.Vi har bekanta som har barn med DS, och vet hur mkt jobb det är. Nu är det så klart inte så för alla som får barn med DS. Men om det hade visat att fostret hade DS hade jag inte gått vidare. När vi blir gravida nästa gång kommer vi göra KUB-test igen. Det är ett val man har, hur man väljer är upp till var och en.
Jag gjorde inte det testet trots att jag blev erbjuden det. Jag tyckte inte att det fanns någon anledning för det eftersom jag inte direkt är lastgammal.
Och om testet visade positivt? Vad skulle jag göra då?
Vi blev också erbjudna ett sådant test och gjorde det också. jag kan vara lite sådär hypokondrisk när jag är gravid,så jag gjorde det för att känna mig lugnare. Min sambo är ju några år äldre än mig och han var vid tillfället 42,så det var också en anledning för mig att testa. Testet var gjort i ett nafs,och kändes inte alls jobbigt. Vi hade en mikroskopisk risk att få ett barn med downs,så då kunde jag släppa det i alla fall. För mig var det helt rätt att göra testet,men vi är alla olika.
Håller med. Det finns inga rätt eller fel. Bara intressant att höra hur andra funderar 🙂