Livet runt 40

Varje vecka får jag mail från Babycenter om Olivias utveckling. Ibland följer hon det som står, ibland kör hon sitt eget race. Men aldrig att man läser något om vilken utveckling faktiskt mamman går igenom, därför tänkte jag köra den här.

• Mycket mer självsäker. I början var man orolig för allt och då menar jag allt. Vi ringde t.ex. 1177 när jag trodde Olivia fått i sig lite diskmedel ifrån mina amningsnappar. Vi frågade om hon utvecklat tics när vi var på bvc för 2 månaders besök. Idag är vi mer avslappnade.
• Barn går inte sönder när man tar på dem kläder. Vi var så försiktiga i början. Kan man böja den lilla armen så långt upp? Varför köpte vi bodies som man trär över huvudet??? Vi var så irriterade på oss själva att vi inte bara köpt omlott. Idag vet vi bättre. Det är inte livsfarligt att trä över en body över fontanellen.
• Maten. Oj oj oj vad vi oroade oss i början över amningen. Får hon i sig tillräckligt? Då amningen inte fungerade riktigt fick vi mata ur kopp i början. Vi klockade och mätte, förde protokoll och visade upp för barnmorskan på Livets träd våra prestationer och Olivias gramframsteg. Med beröm godkänt. Idag.. lite mer laidback kan man säga. Äter hon dåligt på lunchen blir hon lite mer hungrig till mellis och käkar kanske mer till vällingmålet. Hon följer ju iallafall sin kurva.
• Blöjbyte. Oj vad vi troligtvis har slängt mycket onödiga blöjor. Vi bytte blöjor så ofta i början att vi höjde säkert Liberos blöjförsäljning drastiskt. Mycket onödiga blöjor som inte innehöll mkt kiss blev slängda. Nu görs det väl lite liknande fortfarande måste jag villigt erkänna, jag vill inte att hon ska sitta med värsta kissevåta hängblöjan och ha obehag. Men det är inte hela världen om vi inte sett klämmet eller känt stanken direkt vid bajsningen.
• Barnsjukdomar. Jamen tjena .. första förkylningen. Den tog på pappa och mammakrafterna. Vi var inne till akuten säkert 3 eller 4 gånger. Vi tog RS virusprov ( min största fasa vid den tidpunkten) och bad dem kolla syresättningen så fort vi kom in. Många mammatårar gräts. Jag frågade ut dem om allt och tvingade dem att skriva ut lite Ventoline till Olivia efter 5 veckors hosta.  Under denna tid tvångsammade jag oxå varannan till varje timme för att hon inte skulle få vätskebrist och att det skulle underlätta i lilla hosthalsen. Idag när hon blivit förkyld är jag cool. Fortfarande jobbigt att se henne ha besvär över att vara täppt i näsan, men nu har jag värsta Nezeril fingrarna och sprutar snabbt och vant in dropparna i bebisnäsborrarna.
• Smultronmärket i huvudet. Efter ett par veckor efter sin födelse fick lilla Olivia ett smultronmärke/födelsemärke rätt på fontanellen. Jag har alltid tyckt att detta märke är ganska obehagligt att se på och har därför läst enormt mycket om detta märke. Jag frågade om detta märke varje gång vi var hos Bvc eller akuten för att lära mig och om de sa samma sak varje gång de tittade. Nu vet jag att det ska försvinna i sinom tid. Kanske inte förrän hon blir 2 år, men vi ska hålla koll så det inte blir större iallafall.
• Varför skriker barnet? Oj vad osäker man var i början, charmigt på sitt sätt, man vill ju så gärna göra rätt på en gång. Alla sa att det är olika skrik om barnet är hungrigt, lesset eller trött. Öh say what? Vår unge har haft samma skrik all day all night. Så vi har fått chansat. Ibland har det blivit rätt och ibland har det blivit fel. På ett eller annat sätt slutade hon i allafall att skrika, ibland tog det längre tid och ibland kortare tid. Nu vet jag fortfarande inte jämt varför hon skriker och är ledsen. Hon har fortfarande samma gnäll och samma skrik, men mitt knep har alltid varit att kolla klockan. Jag räknade snabbt ut i huvudet att okej.. nu var det 2,5 timme sedan hon åt. Hon är hungrig. Okej hon åt nyss – säkert trött. Nu är hon som en klocka (min egna lilla biologiska klocka) och jag kan verkligen ställa klockan efter henne. Jag behöver inte chansa när hon skriker – jag kollar klockan.

Så skönt att den första tiden är över (som var mysig naturligtvis, men ändock jobbig) och man är mer självsäker på sig själv som förälder. Mer lugn och inte så stissig och orolig för allt.
Mikket skönt för mammaJoi och pappaAndy.