Livet runt 40

och vägas:
så mycket väger min kärlek och hon var 72 cm precis som vi trodde. Huvudomfånget visade sig vara stadiga 46 cm om jag inte minns fel.
Vi kollade hörseln (mycket bra) och hon visade pincettgreppet, Olivia alltså. När jag sa att hon kunde klappa händerna och vinka och även säga nej och hej, nej men då visade sig Olivia från den vrånga sidan och vägrade allt. Det enda hon visade var att hon satt rakryggad jättebra.
Barnmorskan tyckte däremot vi skulle bli bättre på att ha Olivia på golvet, så hon får öva på att resa sig upp så småningom och eventuellt krypa. Hon går ju mycket i sin gåstol och hon tycker ju det är skitkul, så klart man väljer det.. harkel harkel.. men .. bot och bättring från mammajois sida utlovades.
Sen sa barnmorskan att föräldragruppen som skulle vara klockan ett uteblev. De andra mammorna hade bestämt att de inte ville fortsätta mer. Alltså maken till tråkig och snoffsig grupp har jag aldrig varit med om maken till. Fy satan vad tråkiga! Är man alltid sån när man kommer från privatklinik? Hmm.. nej jag ska inte dra alla över en kam, men tråkiga är vad de är.
Barnmorskan berättade även att vid 10 månader sover de som mest ytligt. De vaknar väldigt lätt (öh ja) och oroligt (trippelja). Men den fasen är tydligen snabb övergående. Som tur är säger jag. Börjar bli trött på att sova lite.. hehe.. if you know what I mean.
Efter bvc mötte vi upp mamma och magen möttes upp av detta:
Bor ni i Karlstad så ät på Wilmas. Det är sjukt gott!

Efter lunchen mötte vi upp min kusin Linnea från Örebro och gick och satte oss och fikade på EspressoHouse.

Idag har jag verkligen fått lära mig hur det är att vara en CaffeLattemamma. Det är dyrt!
Nu är vi hemma och jag har fått rycket och städat och hämtat upp täckena från källaren. Börjar ju bli kyligt om stumpen när man sover om kvällarna.