Livet runt 40

Oftast inte. Man ska vara som alla andra. Inte ha  mer än någon annan. Gärna ha det lite sämre ställt ekonomiskt, lite sämre bil, inte helt renoverat hemma, inga himmelska märken på kläderna.
Inte sticka ut liksom. Då ska man puffas och stuffas tillbaka. Rätt in i ledet. Seså.. in i ledet bland alla andra. Du stack ut. Du fick mer i löneförhöjning än vi andra. Ditt barn är inte bättre än mitt barn.
Tro inte att du är något bara för att du har en ny Volvo i ditt nybyggda garage.
Ingen tar reda på varför man är så där äckligt glad över livet just den där dagen. Hur många gläds med en om man vinner en miljon? Hur många skulle ärligt inte vara avundsjuk på en vän eller släkting om den blev ekonomiskt oberoende för resten av sitt liv?
Nej man får inte sticka ut. Då kan man bli nedstucken. Någon annan kanske vill ha de där dyra Gucci glasögonen du har på huvudet. Bäst att bara köpa på H&M.
Skryt inte om ditt barn. Skryt inte om hur mycket du fyndat. Skryt inte om var du varit ute och rest.
Inte sticka ut.
Allas barn är lika värda, lika duktiga. Alla har inte råd att fynda eller vara ute och resa.
Men vad fan.. klart man måste få vara stolt över sina barn. Glädjas över andras lycka och välfärd. Händer det något roligt i ens liv, nog fan måste man kunna få skrika ut det så högt det bara går, så så många som möjligt hör? Bara för att man är så jävla fucking glad?
Alla hör ju när man är ledsen och något hemskt har hänt. Det unnar folk en. Det vill folk höra talas om, gotta (?) sig i, vältra sig i, prata om, trösta, krama. Men ve och fasa om någon är med om något ofattbart bra. Är obeskrivligt kär och har så sjukt söta barn och dessutom är ekonomiskt oberoende. Hmm.. måste vara något fel? Mänskan kan väl inte ha allt?
Nej, jag tycker alla var till mans måste vara mer glada åt andras lycka. Sluta vara så jävla svensk. Var mer som greker och balter. Visa vad du har. Var stolt över dig själv, dina barn och din familj. Visa det. Pusha ut dem och dig själv. Våga stick ut hakan och stick de hakor som försöker putta ner dig och putta dig tillbaka.
Var öppet glad åt andras lycka. Ge komplimanger åt den där mänskan som köpt den där äckligt snygga (men dyra) skjortan på MQ som du egentligen vill ha, men inte har råd till. Gläds åt andras löneförhöjningar eller nyinköpta bil. Bara för att man själv inte har råd, ska man väl kunna unna andra?
Avundsjuka är den fulaste av alla egenskaper man kan ha. Den slår ut svartsjuka med hästlängder. Jag ska försöka lära Olivia att inte vara avundsjuk på andra människor, att glädjas åt sina vänner, att unna folk, att dela med sig.
Det är inte skitlätt alla gånger, men satan vad mycket bättre man mår om man inte har den avundsjuka djävulen sittandes på axeln, pockandes i huvudet konstant.
Våga ”skryta”!
Jag är först ut.
Jag är skitglad över att jag fått ett så ”lätt” barn som Olivia. Hon söver sig lätt själv. Jag kan lägga ner henne i vagnen, stoppa tutten i mun och lägga Dinglis bredvid och efter ett tag sover hon. Jag behöver inte puttas, buffas eller köra några andra metoder. De få gånger det behövs är hon övertrött.
Så jag är skitglad för det. Så det så. Så fucking svenskt stolt.