Livet runt 40

Det är nu 4 månader sedan jag födde världens bästa bebis. Nu förstår man ju vad kroppen är till för – den ska producera barn. Det är helt sjukt hur kroppen fixar och donar alldeles själv och löser allt.
När man är gravid växer magen så bebis får plats, de inre organen flyttar på sig och gör plats för ett nytt liv. Tuttarna förbereder sig för att kunna ammas. Hjärnan blir dement och förblir så efteråt oxå.
Jag gick upp totalt 16 kg under min graviditet. Jag tänkte inte på vad jag åt något extra förutom de sakerna man inte skulle äta förstås.
Dagarna efter förlossningen och tills vi kom hem hade jag redan gått ned 8 kg av de 16 graviditetskilona jag ådragit mig.
Nu 4 månader senare har jag gått ned 18 kg och har bara 2 kg kvar till min drömvikt (60 kg).
Vad har jag då gjort?
Jag har använt mig av världens bästa bantningsmetod – amning. Kilona har fullkomligt sugits av mig (hmm.. hur lät det, har jag gått och blivit avsugen på gamla da´r?).
Nu när jag tittar på denna former pregbody, så inser jag att det hänger och slänger lite överallt.
Röven sitter mer neråt låren, pupperna ligger och jäser på den uttänjda magen, gäddhäng har jag fått för första gången och vad sjutton har hänt med min navel?
Efter graviditeten har min navel blivit brun! Japp, ni hörde rätt – den är brun! Görtorr och brun. Kul att ha ett brunöga i fram. En riktigt stor pigmentförändring måste ha skett i den regionen.
Jag måste verkligen börja träna och forma till kroppen och tajta upp den på något vis. Puppera går väl inte att göra så mycket åt, de hänger och slänger bäst de vill till jag slutar amma – sen får vi se vad de hittar på.
Jag känner mig inte stressad att allt måste formas till innan sommaren. Det går verkligen ingen nöd på mig. Jag är nöjd och stolt att jag gått ned 18 kg redan och magen hänger på grund av denna ljuvliga varelse som ligger här bredvid mig. Hur sjutton kan jag någonsin skämmas för min kropp hur den ser ut när jag fött fram ett nytt liv till världen?
Ja visst vore det skönt om man tänkte så?! Men man är ju lite mer självkritisk än så.
Jag vill inte se ut som en muffins i mittenpartiet av kroppen. Jag vill ha fina tajta jeans utan muffinstopp tack.
Men när ska jag då ta tag i detta? Ja ni… jag har ingen direkt panik iallafall. Jag tänker inte bada i vassen i sommar även om det inte hänt något på kroppfronten.
Men den största frågan kvarstår dock – varför är naveln brun och skittorr?