Livet runt 40

Idag vandrade jag och Oliven ner till Betlehemskyrkans babyrytmik. Jag är ju lite sjåpig sådär så jag har velat vänta tills hon blev 3 månader för att ta ut henne ”offentligt” och träffa andra barn och delta i diverse aktiviteter. Mycket på grund av RS virus – smitta m.m.
Men idag bar det alltså iväg. Vi kom dit precis klockan 13,00 när det skulle börja. Och då jag inte varit med förut hade jag ju ingen aning om vad man skulle ha med sig eller något.
Jag struttade in med skorna på och Oliven på vänsterarmen. Såg plötsligt att alla barn låg på en gossig filt på golvet.
oooppss..
Gossig filt – not check. Sprang ut i vagnen och hämtade hennes lilla tunna filt (som säkert blir ganska så not så gossig på golvet) och sprang in igen till det lilla sångrummet. (Till saken hör oxå att jag och Oliven, ja mest jag, gick fel först och gick upp för en enorm trappa och letade efter sångrummet i öppna förskolan – big suck).
Väl inne fick vi presentera oss för alla de andra barnen och mammorna i gruppen (japp bara mammor där) och så satte det igång.
Mycket pedagogiska sånger och upprepningar. Olivia ville stå hela tiden (så vi slapp den ickegosiga filten på golvet) och titta och började till slut sjunga, på sitt sätt då – gurgel med 2 nävar i munnen.
Efteråt var Oliven jätteglad och sprallig, det märktes verkligen att hon gillade det. På något konstigt vis hamnade vi på Lindex och köpte byxorna jag så gärna ville ha. Hittade även en jättefin jeansskjorta i strl 68  på rean och även ett par svarta mjukisbyxor i strl 68. Lika bra att passa på

Väl hemma pratade hon som aldrig förr. Numera pratar hon helst med 2 nävar i munnen konstant. Som ni ser själva, är det inte så lätt att förstå och höra vad hon säger när hon ser ut så här: