Livet runt 40

Natten har varit orolig, inte för att Olivia har väckt mig, nej inte alls.. Denna gång har det varit vår 7 kg tunga katt som skrapat på dörren till sovrummet och ville ha mat och vatten. Jag gick upp vid 3 och gav honom detta, men ni tror inte på sjutton att vid 5 snåret var det likadant igen. Jag var ganska irriterad på Torsten när jag gick upp, men när man möts av detta ansikte är det svårt att vara sur länge.

Sambo Andy som skulle upp och jobba var mindre glad.
Glad är då däremot jag idag. För det första strålande sol här i Karlstad, för det andra jag kom i mina älskade Wranglerjeans (nog för att det väller över lite på sidorna, men skitsamma) och för det tredje ska jag och Oliven ta vår första premiärtur ensamma med bilen idag. Och det är ju inte var som helst vi ska åka. Nej då.. vi ska åka till hennes tilltänkte pojkvän (om vi föräldrar får bestämma alltså). Så idag är det första dejten för Olivia. Bäst att passa på och börja tidigt, för det är väl första gången man får vara med på dejt antar jag.

Igår fick jag iallafall höra Olivias första höga skratt. Tårögd blev jag naturligtvis och tyckte det var det finaste ljudet i hela världen. Det var självaste mormor som framkallade skrattet, men herrejäklar vad hon fick kämpa. Hon skakade med huvudet samtidigt som hon gjorde alla möjliga ljud.
Jag skulle visa sambon när jag kom hem hur mamma/mormor gjorde och då började Olivia att gråta… haha.. kul mamma man är.
Nej nu blir det snart avfärd. Ha en go tisdag