I förra veckan mötte jag så läkare på kvinnokliniken för diskussion om hur det skulle kunna bli sterilisering.
Mötet blev inte alls som jag ville, det slutade utan sterilisering. Däremot var det ett beslut från min sida. Så varför ändrade jag mig om detta. För det första så ska nämnas att jag mötte en läkare med både empati och kunskap. Det senare var det som blev viktigt för mig.
För det första att sterilisera sig är inte ofarligt. Det är en bukoperation.
En av riskerna är att man kan få problem med tarmarna vid sammanväxningar. 1/500 får allvarliga komplikationer om man inte har andra riskfaktorer.
Jag har för det första gjort en operation av navelbråck som barn. Man går via naveln och om tarmen redan sitter fast sydd i naveln ökar riskerna.
Nummer två jag har gjort två kejsarsnitt och har redan skador som ökar riskerna.
Nummer tre min trombocytios gör att man inte gärna vill göra en onödig operation. Jag kan få problem med blödningar.
Det är lika säkert med hormonspiral som med sterilisering och är mindre riskfyllt. Så nu är den insatt och butiken är stängd. På ett annat sätt än jag tänkt; men strängt. Så inga fler barn här; utan bara härligt tacksam för mina båda fina barn.
Att sterilisera sig är en rättighet, men att utsätta sig för stora risker är inte försvarbart utan jag måste må bra för mina barn och mig själv.
Min läkare var tacksam att jag valde att se på det på samma sätt som han. Dock fick jag beröm för mitt sätt att inte vilja utsätta mig för en ny graviditet. Den risken var än större än en sterilisering.
Senaste kommentarer