Jag brukar säga att en av mina starkaste sidor också är en av mina svagaste. Jag är så in i nordens envis och vill nästan alltid klara mig själv. Att vara envis på det sättet är perfekt för man får saker och ting uträttade. Det är också väldigt bra i fråga om kunskap för om jag inte kan så måste jag lära mig det. Detta gäller allt från att klättra på köksbänkar för att nå, till att kunna byta däck på bilen. Jag vill klara av saker själv. Allt detta blir dock negativt när det kommer till frågan om att be om hjälp. Jag gar väldigt svårt för det; eftersom det gör ont att erkänna att jag inte kan eller klarar av saker.
Jag har tänkt mycket på det utifrån det här med vad man möter på socialamedier önskemål om att följa, önskemål om hjälp att bli större. Jag anser att vi visst ska hjälpa varandra, men en sån som jag hamnar lätt i det här att jag delar åt andra, men har så svårt att be om hjälp själv. Så jag växer inte direkt utan hamnar lätt lite i skymundan.
Det samma när det kommer till röstningstävlingar där jag följer flera som vill ha hjälp i samma tävling, jag har dessa gånger valt att inte rösta alls för att det känns svårt att välja någon eftersom jag då väljer bort någon annan.
Kanske är det så man måste göra för att bli stor, men jag tycker att det är viktigare att vara sann mot sig själv och ja det känner jag att jag är.
För bloggen är min och här tänker jag, här tycker jag och här visar jag det som jag väljer. Inte för att någon annan tyckt något utan för att jag vill det.
Ibland är det bara ord utan mening, ibland allvarligt och ibland är det bara ytligt, för det är så jag är; en blandning av olika sidor som tillsammans skapat MIG och jag är unik. Inte alltid så speciell, men alltid unik.
Senaste kommentarer