I fredags träffade vi trevlig präst som kan tyska och svenska. Det kommer att bli tre språk på dopet; tyska, svenska och tyskt teckenspråk. Kanske lite internationellt teckenspråk också. Dopdagen blir den 1 juni kl 14. Det kommer att bli samarbete med en döv präst. Två präster och en tysk tolk.
Prästen tackade för ett spännande och livligt dopsamtal. Han tyckte att det är roligt att vi ville vara med och gestaltade och han tyckte mycket om idén att ha gudstjänst som tilltalar både ögon och öron!
Han är van vid döva. Han har gått i samma klass med två elever som har döva föräldrar. Han har lärt sig tyskt teckenspråk för länge sen. Han har glömt.
I tyska kyrkan brukar föräldrarna och/eller gudföräldrarna välja ut en bibelvers åt sitt barn. Denna sed är inte lika populär i Sverige, men präst tycker ändå att det är en fin tradition.
Apropå gudföräldrar: Av dem behöver prästen en sk Patenbescheinigung, alltså ett brev från deras hemförsamling som intyger att de får överta detta ämbete. Endast medlemmar i tyska (eller för den delen svenska) evangeliska kyrkan, katolska kyrkan eller något av de större fria samfunden kan bli faddrar. Han behöver dessutom min församlings tillstånd att döpa vårt barn. Detta tillstånd kallas för ”Dimissoriale”, vilket låter jättekomplicerat, det hela är dock en standardprocedur församlingar emellan.
Jag fick lära mig nya saker. I Sverige behöver man inte göra.
