Jag glömde att berätta om Lars Wallins utställning på Prins Eugen Waldemarsudde mellan 7 maj och 18 september. Vi kom dit för att få känna hans klänningar, tack vare FSDB Stockholm som ordnade för oss som ser dåliga några dagar före utställningens slut. Tack , Lars Wallin erbjöd oss att få känna hans klänningar. Den var inte öppen där för vi kom dit för tidigt, så vi promenerade istället till Hasselbacken caféet under tiden. Där hittade vi många Jan Afzelius tavlor. Han var en känd döv tecknare. Vi förstår att han var stamkund där och skänkte många tavlor där för han bodde nära. Han bodde i Djurgårdsstaden. När jag var liten, mina föräldrar hade kontakt med honom, och hälsade på honom. Jag minns att hans hus hade mycket låga dörrar. Vi har några tavlor av honom hemma. Efter caféet, vi gick tillbaka till utställningen och blev häpna över Lars Wallins många klänningar. Tyvärr var det förbjudet att ta bilder på dem.
Ich habe vergessen, Ihnen zu Lars Wallin Ausstellung im Prinz Eugen Waldemarsudde zwischen 7. Mai und 18. September zu erzählen. Wir waren dort zu bekommen, um seine Kleider weiß dank FSDB Stockholm, die für uns arrangiert zu schauen ein paar Tage vor der Ausstellung endet schlecht. Dank bot Lars Wallin uns zu bekommen, seine Kleider zu kennen. Es war nicht zu eröffnen, haben wir es zu früh, so gingen wir stattdessen Café in der Zwischenzeit Hasselbacken. Dort fanden wir viele Januar Afzelius Gemälde. Er war ein bekannter Künstler taub. Wir verstehen, dass er ein Stammkunde war da und spendete viele Bilder gibt, lebte er in der Nähe. Er lebte in der Royal Seaport. Als ich klein war, hatten meine Eltern den Kontakt mit ihm und begrüßte ihn. Ich erinnere mich, dass sein Haus sehr niedrigen Türen hatte. Wir haben einige Bilder von ihm zu Hause. Nach dem Café, gingen wir zurück in die Show und wurde von Lars Wallin viele Kleider erstaunt. Leider war es verboten, Bilder von ihnen zu nehmen.
/Eva
