I veckan när jag skulle hämta William från förskoleklassen så gick jag med Philip på skolgården hand i hand. Barnen hade slutat och var ute och lekte på skolgården. På väg mot Williams klassrum går jag förbi tre barn i förskoleklass-åldern som står i en ring varpå det ena barnet tar sats bakåt och spottar en stoooor loska rakt på det andra barnets öga.
Jag blir helt chockad! Snabbt tar jag upp Philip i famnen och ropar:
”VAD GÖR DU?!?!?!?!?!?!?!” . Jag lät både chockad och arg.
Sedan går jag fram till de tre barnen. ”Hon har spottat på mig också”, säger det tredje barnet. Barnet som står med loskan i ansiktet säger ingenting.
”VAD.GÖR.DU?!” säger jag åter igen. ”Detta är det sjukaste jag har sett, SKÄMS på dig!”, utbrister jag.
Sedan tar jag tag i barnets hans och säger. ”Nu ska vi gå och prata med fröken”.
”Neeej, släpp mig” skriker barnet och försöker ta sig ur mitt grepp.
”Absolut inte”, säger jag. Jag blir faktiskt inte alls berörd eller rädd av att barnet skriker. Jag tyckte att det såg så grovt ut att jag måste markera att detta inte är okej. Barnet vägrar röra sig mot dörren in mot klassrummet och samtidigt springer andra barn fram till oss. Jag vill ju inte släpa med mig ett barn mot sin vilja, speciellt inte när jag samtidigt bar på Philip. Så jag bad de andra barnen som stod runt om kring att hämta en fröken och alla barn sprang jättesnabbt iväg för att hjälpa fröken.
Under tiden försökte jag prata med barnet som spottat och frågade varför den gjorde så. Jag förstår att det måste funnits en anledning, men det är fortfarande inte okej att spotta på någon bara för att man är arg. Men barnet som jag håller i handen försöker rycka sig loss och skriker ”Släpp mig, släpp mig” samtidigt som den gråter. Jag tyckte synd om hen, men samtidigt ville jag vänta tills att en fröken kom och kunde ta över. För jag förstod att barnet skulle försöka springa därifrån istället för att prata med fröken.
När fröken kom (det gick ganska snabbt) så hade jag mycket riktigt rätt. Så fort jag släppte så sprang barnet iväg långt utanför skolans gränser och en annan fröken fick springa efter samtidigt som jag pratade med den utspringande fröken om vad som hade hänt. Hon tackade mig flera gånger för att jag hade ”ryckt in”.
”Självklart”, svarar jag.
När jag sedan berättade för Niclas om vad som hänt så sa han att det var modigt av mig att rycka in. För det är alltid lite konstigt och annorlunda att säga till någon annans barn. Han själv sa att han inte vet om han hade vågat. Samtidigt känner jag att jag hade varit evigt tacksam den förälder som ryckte in om mitt barn hade betett sig så. Barn är barn och de lär sig med livets gång. Därför tycker jag att det är en självklarhet att som samtidens förälder hjälpas åt att sätta gränser.
Vad tycker ni? Hade ni ryckt in?
Hej! Bra gjort! Jag har också agerat och sagt till andra barn när de har betett sig illa. Jag är av samma mening som du verkar vara, att vi hjälps åt och uppfostra våra barn.
Tack snälla <3 Vad bra, det behövs fler som säger till =) Stor kram!
Att läsa sånt som Selma och Pia skriver gör mig bra mycket mer irriterad. Det är föräldrar som ni som skapar respektlösa barn. Vilken vuxen person som helst ska väl kunna säga ifrån när barnet gör fel. Det är dessutom en fruktansvärd kränkning för barnet som blir utsatt för spottandet. I högre åldrar är det tom straffbart. Ibland önskar jag att det fanns ett test för huruvida vissa människor fick skaffa barn eller inte. Att skaffa barn till den här världen som ska växa upp till respektlösa individer som beter sig illa mot alla utom sin familj är inte ok. Men det ni tycker är att om någon annan person säger åt ert barn då den gör något fel så ska ni anmäla den vuxna? Då hoppas jag att ni har tagit 18 år ledigt från jobbet och aldrig låter era barn gå någonstans utan er eftersom ni inte tycker att andra ska uppfostra era barn…. I dessa dagar arbetar de flesta föräldrar för det mesta och mycket av fostran ligger idag på lärare osv den del dem får hemifrån är markant mindre än det som sker ute i samhället. Om någon därute kan rycka in och lära mina barn rätt och fel i dem situationer dem uppenbarligen inte kan det och inte är kapabla att lösa det är jag inget annat än tacksam.
Jag har själv 3 barn varav min äldsta dotter har add… Det har genom åren varit konflikter med massor med kompisar, med lärare osv om konflikterna sker mellan barnen när jag är i närheten så tar jag och säger ifrån och sen kontaktar jag berörd förälder. En lärare fick hålla fast henne på skolan för hon slängde saker omkring sig och vägrade plocka upp efter sig… hon ställde till det, hon stökade ner, då får hon också städa. Ska jag som förälder då gå och anmäla läraren för att han höll fast henne och tvingade henne plocka upp det hon ställt till med… för att jag som förälder är den enda som får säga till barnet?
Då lär du barnet att ingen annan än du är en auktoritet och dem behöver inte lyssna på någon annan än dej… vad blir detta för människor? Jag tror fullt och fast på att det här är en stor del av problemet… När jag gick i skolan fanns det inte många som skulle sagt ”jävla kärring” eller något ännu grövre till en vuxen, vare sig dem är lärare eller andra föräldrar. Istället för att klaga då folk ryckte in där du faktiskt inte fanns till hands… För jag antar att du inte skulle stå och se på hur ditt barn spottar / slår ett annat barn och bara stå där och låta dem fortsätta? Kanske en bättre reaktion vore: ”Tack för att du gjorde samma sak som jag skulle ha gjort om jag hade sett mitt barn göra det.”
Så bra skrivet =) =) =) Tack snälla för att du gör din röst hörd, det behövs! <3
Helt rätt att säga ifrån. Vi vuxna har ett gemensamt ansvar för att fostra barnen till starka, självständiga individer som vet skillnaden mellan rätt och fel.
För några veckor sedan var jag på en lekplats med mina barn (5 & 2 år) när ett annat barn i 2-års-åldern gör flera utfall med trubbig leksak mot min yngsta. Min son säger nej och går därifrån men det andra barnet följer efter och fortsätter skrämma mitt barn. Min stora son säger också nej och går emellan för att skydda sin lillebror. Men barnet verkar ha bestämt sig för att fortsätta skrämma min yngsta. Jag står nära och ser att min son blir rädd. Ser mig omkring för att se om barnets förälder ser vad som händer men nästan alla andra föräldrar stirrar bara på sina mobiler. Då går jag fram och säger bestämt Nej, stopp och sätter upp handen i ett stopptecken som de gör på förskolan. Barnet fortsätter bara jaga min son som nu är nära att börja gråta. Jag tar upp min pojke i famnen och säger än en gång, lite högre till barnet Nej, stopp! DÅ kommer pappan fram och skäller ut mig för att jag ”skriker” åt hans son och kallar mig allt möjligt. Jag inser att det inte är lönt att gå in i diskussion med honom så jag säger bara till mina barn att nu går vi.
Blir bara så trött på vuxna som inte är närvarande utan tror att barnen lär sig hur man ska bete sig av sig själva.
Men du skojar? Jag blir så rädd och ledsen när jag läser detta. Bra att du la ner och gick därifrån, det är inte lönt att lägga en massa energi på ”idioter”. Tack för att du delar med dig kring dina tankar <3 Stor kram!
Du gjorde så klart rätt som ryckte in! Klart att man helst inte ska reagera med just de orden, men som du säger, man blir ju helt chockad och handlar helt på instinkt. Har också varit med om folk som tycker att jag reagerat för hårt med andras barn, men någon måste faktiskt reagera tycker jag, enligt devisen ”it takes a village to raise a child”.
Ja men så är det ju verkligen =) Oftast blir det mer effekt om någon annan säger till än om man som förälder säger till. Tack för att du delar med dig om dina tankar. Stor kram! <3
Ja vi vuxna har ett ansvar att hjälpas åt att uppfostra barnen till goda vuxna medborgare, det är aldrig okey att slå, hota, spotta på eller på annat sätt utsätta sina kamrater för mobbing o liknande. BRA GJORT! förstår om du samtidigt tyckte det kändes lite otäckt & var rädd för hur det skulle tas av övriga vuxna. <3
Tack snälla för peppen! <3 <3 Håller med dig till fullo! =)
Helt rätt! Fler borde våga säga till andras barn! Det barnet som spottade kommer förhoppningsvis aldrig göra om det igen!
Eller hur!! Tack för att du delar med dig =) <3
Jag hade absolut ryckt in men verkligen inte hanterat det som du och säga att det var det sjukaste jag sett osv. Välj dina ord lite. Sådant säger man väl inte till någon och inte minst till ett förskolebarn! Om vuxna beter sig som folk så kanske barnen också respekterar varandra. Hade blivit väldigt ledsen om en vuxen behandlat mitt barn så. Betydligt mer ledsen än om en kompis i förskolan spottat på honom. Två fel gör inte ett rätt och du är vuxen. Att säga ”så gör man inte” och ta barnet till pedagogen är bra men inte att skälla på och säga att beteendet är ”det sjukaste man sett”. Hålla fast dessutom som främmande vuxen. Jag skulle ha anmält dig.
Om alla vuxna sa ifrån och markerade att vissa beteenden är fel skulle kanske barn idag ha mer respekt för auktoriteter. Att läsa det som ”Pia” skriver gör mig rent förbannad. Spelar ingen roll vad som ligger bakom beteendet! Förr betedde man sig inte illa mot varandra inför en vuxen för alla sa ifrån och det var inga föräldrar som sprang och gnällde för att fröken eller någon annan vuxen sagt ifrån eller hållit fast ett barn som betett sig illa. I det här fallet hade barnet troligtvis inte fått någon tillsägelse alls eftersom man som förälder inte har koll på vad alla barnen har för namn och kan gå och berätta vad som har hänt för en fröken.
Även om barnet ifråga hade ett motiv så är handlingen inte ok och det gäller allt. Det är inte ok att slå någon heller, att sparkas och spottas är inte det heller. Bakomliggande orsak kommer antagligen fram i samtal med barnet efteråt men även om de andra barnen var otrevliga eller slog så får man inte ”ge igen” genom att spotta på dem. Om fler vuxna ”la sig i” kanske det skulle bli lättare för barnen att lära sig rätt och fel!
Du är uppenbarligen obildad. Man kansäga till på ett sätt som vuxen utan att bete sig som en idiot. Pia har helt rätt. Inte konstigt att barn beter sig som de gör när vuxna tror att de gör rätt när de beter sig som svin.
Fast att som främmande vuxen säga till ett barn på argt vis och sedan hålla fast det är faktiskt inte okej så barnet blir rädd. Och i många fall med barn med problembeteende så ökar ett sådant bemötande problembeteendena än mer. Man kan hantera situationen på ett bättre sätt än så. Du vet ju faktiskt ingenting vad som ligger bakom detta beteende eller om det är ett återkommande beteendeproblem. Då är det bättre att markera kort bestämt men lungt, rikta dig mot och hjälpa det utsatta barnet och be ett annat barn hämta en fröken som är en vuxen som alla barn inblandade har förtroende för förmodligen. Barn gör misstag, då behöver vi ge dem verktyg och strategier för att hantera det bättre nästa gång. Sedan kan man verkligen ifrågasätta att det inte var en personal precis i närheten, det är därför vi finns där. För att snabbt kunna rycka in och lösa och även förebygga situationer. Så tycker jag isf efter att ha jobbat inom förskola ett antal år, pluggar till förskollärare och även läser extra specialpedagogik varje termin.
Tack för att du delar med dig av din åsikt =)
Sjukt! Du gjorde helt rätt som ryckte in. Det hade jag gjort också alla gånger.
Eller hur, så sjukt! =) Vad skönt att höra =) <3
Jag tycker att du gjorde helt rätt!
Tack snälla! <3 <3
Jag tycker du gjorde helt rätt. I vanliga fall hade jag gjort samma sak! Är så lätt att det bara blir ord mot ord och inga konsekvenser annars för barnen. När barnen har kompisar här hemma tvekar jag aldrig att säga till. Det kan vara allt från bråk, dåligt bordsskick med vilje, hjälmar ute m.m dock har jag blivit lite försiktigare nu då pojkens ena kompis lätt blir våldsam och vill inte riskera något:(
Tack söta =) Jag förstår, det vill man ju inte riskera :/ stor kram!
Usch, jag hade också sagt till barnet som spotta. Det där är inte okej någonstans. :/ Jag tyckte du gjorde helt rätt som agera som du gjorde. Barn ska inte få bete sig hur dom vill.
Eller hur =) Tack för peppen! <3
Ja hade nog gått in o sagt till en fröken om de, men de finns vissa gånger ja har sagt åt barn ute på skolgården att man inte gör så.. för något år sen tillbaka så införde skolan rastvakt, men de är inte alltid dom ser..så du var modig ? Bra gjort , sån äcklig lek..
Ja jag tittade efter en fröken med det fanns ingen ute alls just då. De lekte inte utan hon var nog mest arg tror jag. <3
Du gjorde helt rätt! Jag rycker alltid in, tycker det är allas uppgift att lära barn hur man ska vara. Hur ska vårat samhälle annars fungera?
Eller hur! Så tänkte jag med =) Nu vågar hon förmodligen aldrig spotta på någon igen! <3
”Det behövs en hel by för att uppfostra ett barn” Afrikanskt ordspråk
Ja, precis!! =)
Jag hade definitivt sagt till, och gjort som du gjorde! Det var starkt, bra och rättvist!
Förstår inte föräldrar som inte låter andra säga ifrån mot ens barn, eller dom som inte säger ifrån andras barn för den delen heller.
Eller hur! Förstår inte heller det =)
Tycker du gjorde helt rätt Laila har själv gjort detta kände inte att jag bara låta det fortgå ??
Vad bra gjort Isabel =) <3 Tack för peppen =)
Riktigt bra gjort! Jag har inga barn själv men hade inte tvekat en sekund på att ingripa. Det handlar faktiskt om att markera att det inte är ok att behandla andra människor hursom helst – oberoende på om det är barn eller vuxna. Sen desto viktigare – att stå upp för den som blir behandlad på detta sätt. Jag är övertygad om att samtliga barn kände en STOR lättnad över att du såg vad som hände och att du ingrep. SÅ rätt att du vägrade lämna platsen tills dess att en lärare kom till platsen. Så grymt gjort Laila! ❤?
Men åhh tack Sava! Vad glad jag blir! Tack för kommentaren och peppen =) <3 <3 Du är bäst!
Absolut !!!!
=) <3