Jag har valt att tacka nej.
Anledningarna:
1. Hade jag varit 18 år så hade jag tyckt att det vore hur coolt som helst. Men känns lite mer avläset just nu. Jag är 22 år, har en underbar son och pojkvän. Det andra känns inte så viktigt i mitt liv. Det känns som att om man är med där så är det mest för att visa andra att ” jag kan minsann vara med i Top Model”, men den bekräftelsen känner inte jag att jag behöver. Jag är trygg i mig själv och vet att jag duger som jag är. Jag behöver inte vara med i en dokusåpa. Det känns lite 2002.
2. Skolan är viktig för mig. Mitt mål i livet är att bli klar med skolan så att jag kan börja jobba och bli framgångsrik inom ekonomi/revisor. Hade det inte varit så att jag måste gå om ett helt år i så fall så hade jag gjort det. Men att missa ett år för att vara med i ett program i 1,5 månad känns lite väl drastiskt. Så viktigt är det inte för mig. Skolan kommer att ge mit någonting medan programet kommer att ge mig något i ett halvår (lite kändisfester osv tills jag är bortglömd).
3. Kändisskapet. Jag vill inte att hela mitt liv ska blottas på flashback och att alla ska börja snoka i hur jag lever. Det räcker med vissa idioter som följer bloggen ( märk VISSA) ska snoka, lägga sig i, kopiera mitt liv på olika facebookar, ta kort på William och säga att det är deras egna barn. Ja allt det där känns inte så lockande.
4. Känns inte som att jag är någon top model. Hade jag varit lång och trott att jag hade haft någon chans utomlands och bli en ”riktig” modell så hade jag varit med. Men jag är kort (166), är 22 år ( inte för att 22 år är gammalt, men det känns så inom modellindustrin) men känner ändå att jag inte är någon top model, och jag hade faktiskt inte sökt om det inte varit så att dem mailat mig flera gånger och velat träffa mig.
Därför säger jag Nej. Det känns som att en börda har släppts från mina axlar, Skönt!
