Laila Högfeldt

Idag är det Thanksgiving Day! Många tror säkert att det är en amerikansk högtid, men den har faktiskt sina rötter i England. Det var en av sakerna jag fick lära mig senast jag var i London under just Thanksgiving ♡

Jag har för mig att det handlade om den engelska reformationen och att kyrkan införde helgdagar då engelskmännen skulle samlas och tacka Gud för hans välsignelser.

Jag tycker ju att det är jättekul att fira allt som går att fira! Det ger vardagarna den där lilla guldkanten på tillvaror som gör en helt vanlig torsdag lite extra lyxig. Därför ska vi ut och äta idag! Jag, Niclas och barnen! Det ska bli supermysigt! Mer om det i morgon, för nu tänkte jag lista tre saker som jag är extra tacksam över just idag! 🙂 ♡

♡ Att jag vet hur det känns att vara riktigt kär! För det är jag! I Niclas! Han är verkligen min själsfrände och vi kompletterar varandra så bra och framförallt har vi väldigt roligt ihop! Som jag sagt innan, han är en manlig version av mig.

♡ Att jag har två friska och helt underbara barn! För det är faktiskt inte en självklarhet! Jag är så otroligt tacksam för att alla mina graviditeter har gått så bra. Även om min förlossning med William var jobbig så kunde det varit värre! Tänk om något hade gått snett och bebisen dött vid förlossningen? Tyvärr hände det en vän till mig och ja, det är så fruktansvärt att jag inte finner några ord ♥

♡ Att många saker klaffat som jag vill! När jag var liten så blev jag utsatt för en sådan hemsk mobbning i skolan. Jag hade inga vänner eftersom att jag var ”ful” och hade ”fel kläder på mig”. Barn kan verkligen vara så j*vla elaka. Det var verkligen en tuff period och ibland kände jag att jag inte var värd att leva eftersom att jag var så värdelös. När mina gympakläder ligger i städerskans sopvagn för 12:e gången, eller när mina vantar ligger ute i en slaskig snöhög och jag får gå hem med kalla händer och en känsla av att ingen tyckte om mig så kändes livet inte så hett. Men jag har lärt mig att tänka positivt! Jag var tvungen och jag har övat upp den sidan i många år. Då tänkte jag att jag ska få ett riktigt bra liv när jag blir stor, och vet ni? Det har jag! Varje dag vaknar jag och är tacksam för att mitt liv har blivit precis så som jag önskade mig när jag satt i skolkorridoren och grät som 9-åring.

Ser ni mig längst upp till höger? Jag var den enda som inte vågade kolla in i kameran. Jag har suddat ut de andras ansikten lite om ni undrar varför bilden är lite suddig.