Laila Högfeldt

Ett högt missnöjt tjut kan komma från en plats som sekunden innan var fridfull och lugn. Snabbt hör jag små snabba pojkfötter springa mot sin lillebror för att trösta. ”Men lillebror” säger William ”Jag ska hjälpa dig” Han hjälper nu lillebror att ta ut bollen som har rullat in under sängen. Hans mjuka röst gör Philip lugn och jag ser en liten pojkhand stryka Philip över huvudet. ”Inte ska du vara ledsen lillebror”. William är verkligen en så gullig storebror. Ända sedan han var barn har han alltid varit ett väldigt kärleksfullt och omtänksamt barn. Efter att ha lyssnat på andras erfarenheter när jag var gravid med Philip hade jag förberett mig på några vredesutbrott och även lite avundsjuka från William när Philip föddes. Särskilt eftersom att jag och William alltid haft en så nära relation. Jag trodde att ett nytt syskon kanske skulle kännas som ett intrång för honom, som ett avbrott i vår tidigare exklusiva relation.

Efter att Philip föddes lämnade han aldrig in sida, vi hade fysisk kontakt hela tiden, antingen genom amning eller när jag gick runt och bar på honom i bärselen. Jag trodde att William skulle känna sig åsidosatt när mamma helt plötsligt tagit hem en nyfödd bebis som aldrig lämnar hennes sida. Men från ögonblicket som Philip kom har William sett honom som sin ”bästa kompis på hela jordklotet och hela mars”. Hans ansikte lyste upp när han tittade på honom för första gången och han ville genast hålla och pussa på lillebror och en ljus femårig pojkröst sa ”Åhh vad han är söt mamma”

Så fort Philip är ledsen eller visar minsta missnöje försöker William få honom glad, antingen genom att dansa och sjunga eller genom att hämta en stor låda full med leksaker och börja plocka ut en efter en till lillebror. ”Inga småsaker”, säger han och springer iväg med småsakerna till sitt rum.

William berättar om hur de ska spela fotboll när Philip kan gå. Hur han ska lära honom att bli duktig. Han älskar också när Philip sitter bredvid på hans träningar och William gör något som han blir stolt över, det kan exempelvis vara ett mål på fotbollsträningen. Då springer William fram och säger ”Såg lillebror mamma, såg han?”. Hans ögon tindrar av stolthet och det enda han bryr sig om är att lillebror såg.

Att se sina barn tillsammans skapar en helt ny känsla av tillfredställelse. Inga ord kan egentligen beskriva hur det känns för det är en kärlek som är obeskrivlig. Jag kommer att följa hur deras relation utvecklas och hur deras band växer. Det är verkligen en gåva att ha ett syskon att dela sin barndom med. En hel samling av stunder och minnen som de ska dela tillsammans, och jag känner mig så lycklig över att jag får vara med och bevittna allting.