Laila Högfeldt

Jag har fått frågan om hur det var att gå i högskolan samtidigt som jag var småbarnsmamma.

Om jag ska vara ärlig så var det inte alls svårt. Jag tyckte faktiskt att högskolan blev mycket lättare efter att jag fick barn. Men jag kan berätta från början.

Jag var redan ganska skoltrött efter gymnasiet och hoppade nog mest på högskolan för att mina föräldrar ville det. Jag hann gå högskolan i ett år och fick reda på att jag var gravid i oktober år 2.

Under de åtta månaderna mellan plusset på stickan tills att William föddes jobbade jag. Egentligen kunde jag ha gått ut år 2 eftersom att William föddes i Juni, men jag valde att ta en pluggpaus redan när jag plussade i oktober för att jag ville ha en bra mammapeng. Lägstanivån låg då på 180 kronor per dag vilket knappt blir någonting kvar att leva på. Så jag jobbade så mycket jag kunde så att jag kunde få en bra mammapeng.

Under de två åren som jag var borta från högskolan ( 8 mån gravid och jobb, och 1,2 år mammaledighet) hann jag mogna ganska mycket. Jag insåg att jag inte endast gick i högskolan för att göra mina föräldrar nöjda, utan faktiskt för min egen skull. Jag ville lära mig och jag ville framförallt skapa en trygg framtid för William. När jag återgick till högskolan och till min valda linje civilekonom, hade jag pluggat ett år redan och hade tre år kvar. Linjen jag gick var totalt 4 års studerande.

Nu märkte jag att jag lärde mig på ett helt annat sätt. Jag lämnade William på dagis klockan åtta och sedan satt jag och pluggade. Även om lektionen började först klockan ett så visste jag att jag var tvungen att läsa i böckerna nu, för klockan fyra skulle jag hämta William på dagis och efter det fanns det inte mycket tid över till att plugga. På så sätt pluggade jag mig i lugn och ro och han faktiskt ta in vad jag läste.

Därför gick det mycket bättre för mig i skolan efter att jag fått barn än före:

1. Jag ville lära mig för min egen skull.

2. Jag var mognare och kunde koppla saker på ett helt annat sätt.

3. Tentor var inte bara till för att klara utan faktiskt för ett framtidslärande.

4. Jag var tvungen att plugga när William var på dagis, vilket gjorde att jag aldrig hade någon tentahets. I ettan sköt jag fram plugget hela tiden och satte mig ner tre dagar innan tentan och stenpluggade från morgon till kväll. Med en ettåring lärde jag mig att planera var viktigt. Därför hade jag knappt någon tentahets alls under tre års tid vilket var skönt. Jag kunde se paniken på några andra i klassen som inte hade pluggat någonting alls och jag mindes tillbaka på mitt första år på högskolan. Jag minns att det kändes skönt att jag var förbered på ett helt annat sätt.

5. Eftersom att jag verkligen pluggade i lugn och ro, lärde jag mig massa vilket gjorde att jag fick en kunskap som jag såg att vissa andra i klassen saknade. De som bara ville ha ett poäng över godkänt för att säga att dem ”klarat kursen”. Sedan kunde dem ingenting egentligen och hade redan glömt av hälften på vägen från tentasalen. Jag fick alltid bra betyg på tentor och jag tyckte framförallt att det var jättekul att lära mig! Det är som en god spiral. Ju mer jag kan om ett ämne, ju roligare är det. Då vill jag lära mig ännu mer och få en djupare kunskap, vilket gör att jag lärde mig mer, vilket gjorde att jag tyckte att ämnet blev mycket roligare osv..

Slutsats: För er som har barn och som har tänkt att plugga på högskolan. Det är ABSOLUT inga problem.Bilder från när jag satt och pluggade i skolan. De hade ett rum som hette ”Tysta rummet”. Där inne var det helt knäpptyst och ett superbra ställe att plugga på. Man fick inte ens knapra på ett tangentbord där inne. Den här bilden togs dock inte i tysta rummet, hehe.Det är också viktigt att ha kul i skolan, vilket vi ofta hade. Här springer vi i skolkorridoren och löjlar oss.Vi hade verkligen så kul!

Här satt vi och pluggade i biblioteket

Här kommer en bild ifrån ”tysta rummet”, hehe