Imorse gick jag upp klockan 6!! Fattar ni? Klockan 06.00, mitt i natten nästan ju.
Jag var duktig och gick en morgonpromenad i en halvtimma. När man är tjock och tung orkar man inte gå så länge, man känner sig kissnödig efter 10 minuter, man får håll, sammandragningar och magen börjar smått krampa om man går för snabbt.
Sedan gick jag och Niclas till föräldrarutbildningen på barnmoskemotagningen. Mådde så sjuuukt dåligt, det var riktigt dålig luft där inne. En kille/ blivande pappa svimmade och fick anfall. Var verkligen skitläskigt. Han har inte epilepsi utan luften var så dålig där inne tydligen. En annan mamma mådde sjukt dåligt att hon gick hem och jag satt längst bak vid fläkten och kallsvettades och höll på att svimma! Men jag klarade mig genom hela utbildningen med nöd och näppe!
Egentligen skulle jag jobba idag, men Niclas tyckte att det var bättre att jag åkte hem och vilade mig. Jag har knappt sovit någonting dom två senaste nätterna. Det är sjukt obekvämt att sova med så stor mage. Det finns ingen bra ställning, ryggen värker, man får sura uppstötningar som fräter längst hela halsen, man blir kissnödig hela tiden och måste upp och kissa. Timmarna bara flyger iväg och plötsligt är det morgon och man måste gå upp.
Meningen var att jag skulle sova nu på dagen och återhämta mig, men det går ju inte nu när hela lägenheten är full med hantverkare som springer in och ut. Men lägenheten är på väg i rätt riktning och sägs vara klar om 3 veckor. Hurra! Fattar ni? Om tre veckor kan jag slappna av! Sedan är det bara sju veckor kvar tills bebisen kommer och då kommer jag aldrig mer kunna slappna av i hela mitt liv igen! Kanske vid pensionärsåldern? Vi får hålla tummarna!
