Idag när jag gick genom stan till jobbet så märkte jag att en kille med down syndrom gick framför mig, stannade och kollade på mig.
Så när jag var en liten bit bakom honom sa han ”Hej” med världens leende.
Självklart svarade jag ”Hej” tillbaka med ett leende.
Han: Jag måste bara säga, vad snygg du är!
Jag: (Höggravid och allt) ”hehe, Tack!” ( Så fortsatte jag att gå)
Efter det fick jag dåligt samvete att jag inte sa ”Tack desamma”. Tänk vad glad han hade blivit?
