I Jönköping hoppade det på en skitstörig tjej…
En kille låg och sov på sätet framför hennes när hon skulle hoppa in och sätta sig, så hon väckte honom och bad honom att dra upp hans säte. WTF? Det fanns gott om plats.
Tågtjejen liknar den här tjejen… extremt mycket faktiskt. (Det är alltid kul att få en bild av hur en person ser ut som någon annan pratar om).
Jag hör även hur hon pratar med hennes kille under resan… inte så trevligt.
Hur som helst, William blev trött och skrek ”DUMMA MAMMA” i bussen när jag plockade upp hans nalle som han hade lagt på bussgolvet.
Då hörde jag henne: SCHHHH, SCHHHHH!!!!!!!!!!!!!!!
Jaja, tänkte jag. Sitt du och ät din kebab och dina pommes frites. Jag sa verkligen till William med så hennes SCHH behövdes inte, jag blev bara irriterad.
När jag satte mig med Williams nalle på min plats igen skrek William två gånger. ”AAAA!!…. AAAA!!”.
Han skrek högt, det gjorde han, men ändå. Han är två år och har inte riktigt lärt sig hur man ska bete sig till 100% än.
Då börjar hon igen: SCHHHHH!!!! SCHHHHHHHHHHHHHHH!!!!!!!!!!!!!”. Självklart sa jag till William igen och han blev tyst snabbt.
Sedan satte jag mig på kanten på min stol och tittade på henne. (Hon sitter precis bredvid oss fast vi sitter till vänster och hon till höger)
”Alltså… Det är ingen mening att du hyssjar honom för han är bara två år och han förstår inte”.
Då himlade hon med ögonen och log samtidigt.
”Jag sköter det där själv, dina schhhh schhhhh är bara irriterande”.
Sedan vände jag mig om, tog William i famnen och han somnade 30 sekunder senare.
