Laila Högfeldt

Ibland är det svårt att visa sin kärlek hur mycket man älskar den. Niclas är väldigt duktig på att överraska mig med små saker. Det behöver inte vara stora saker, men han finner det där lilla och gör det till något speciellt. Jag är inte alls lika duktig eller lika ”romantisk”. Jag har inte tid. Min tid går åt till att se till att allting rullar på här hemma.

Till helgen vill Niclas att vi ska lämna bort barnen och åka till Göteborg och äta middag, bara vi två. Jag är mer kluven. Jag tycker att det är mysigt att laga mat hemma tillsammans med barnen, men samtidigt förstår jag vad Niclas menar. Det är inte lika romantiskt som att sitta och äta bara vi två. Vårt fokus då ligger på barnen och inte så mycket på varandra, även om vi givetvis även också konverserar, men det är inte samma sak.

Även om vi också har haft våra upp och nedgångar så har de senaste två åren varit två riktiga superår i vårt förhållande. Vi har varit tillsammans i nio år i sommar och vi är inne i steg två. Vi båda är varandras trygga punkt och vi är avslappnade med varandra samtidigt som vi alltid försöker göra det bästa i alla situationer, för att det ska underlätta och bli så bra som möjligt för den andra. Vi har gemensamma mål som vi tillsammans strävar efter och har alltid något roligt att se fram emot. Nu närmast ser vi fram emot Cypern-resan som bara är tre veckor bort, men även vår tu man hand resa till Venedig i september.

Jag vill alltid Niclas bästa i alla situationer och gör allt i min makt för att han ska vara lycklig. Vi kan bjuda varandra på motgångar eller situationer där vi gjort bort oss och skratta tillsammans, just för att vi vet att den andra aldrig kommer att gotta sig i den andras olycka. Samtidigt är vi varandras tröst och klippa när vinden väl blåser. Och det har den verkligen gjort. År 2012 hade varken Niclas eller jag någon inkomst, detta några månader innan vårt bröllop skulle gå av stapeln. Niclas företag gick dåligt och han kunde inte plocka ut lön på flera månader och jag var student. Man skulle kunna tro att vi började att småtjafsa som man lätt kan göra när man har dålig ekonomi. Men vi blev starkare ihop än någonsin. Först tänkte vi att vi bara skulle gifta oss, bara han och jag. Det kostar ju inga pengar. Men sedan blev våra familjer och vänner så besvikna, så vi ändrade lokal och anordnade hela bröllopsfesten själva. Från minsta detalj i dukningen, till att åka ner till Tyskland för att handla hem vin och öl billigare. Vi klarade det och vår bröllopsfest var helt fantastisk. Jag är så glad över att vi höll ihop och höll varandra om ryggen upp för backen.

I vårt förhållande sker det alltid kontraster som gör att vi aldrig tröttnar på varandra. Det är inte lätt att sätta fingret på vad det är, men det känns som att jag alltid har älskat Niclas. Jag är så lycklig över att jag får dela mitt liv med just Niclas.

Ps. Kanske ska vi åka till Göteborg på lördag ändå?