En del tränar varje dag medan andra inte ens får ihop det att träna en gång i veckan eftersom att de måste ha några timmar tv/serier varje dag. Är vi inte mål fokuserade och medvetna om vad vi vill, så är det ganska svårt att nå dit man vill. Har man inte målet att ”Idag ska jag få ihop 30-60 minuters träning” så händer det inte. För att gå till gymmet är ingenting i alla fall jag gör undermedvetet och på rutin.
På samma sätt påverkas man av sina kompisar. Har jag kompisar som tar droger och utför kriminella handlingar så är risken stor att även jag kommer att börja knarka etc. Umgås jag däremot med folk som exempelvis tränar sex dagar i veckan så ökar mina chanser att även jag kommer att gå till gymmet. Kanske inte sex dagar i veckan, men i alla fall två-tre dagar i veckan. Helt enkelt, man blir som man umgås, vare sig man vill eller inte.
Jag menar inte att man ska skaffa sig kompisar efter hur vältränade de är. Däremot ska man se till att sina kompisar har någorlunda samma värderingar i livet som en själv. Har man en kompis i plugget som skolkar ofta, ja då är risken ganska stor att man själv skolkar eftersom att det blir normaliserat i det undermedvetna. Har man en arbetskamrat som hellre knappar på sin mobil än att jobba så är risken tyvärr ganska stor att man själv dras med.
Har man däremot en kompis som är duktig i skolan, ja då ökar chanserna rejält att man blir duktig själv. Har du en kompis som är driven med stora mål i livet och som kämpar, ja då kommer även du att inspireras och dras med uppåt.
Det finns ett ordspråk som säger att man är medelvärdet av de sju personerna man umgås mest med. Jag tror att det stämmer.
Därför tycker jag att man minst en gång per år ska titta närmare på sina vänner. Vilka får mig att må bra, vilka får mig att må dåligt? Sålla sedan bort de sistnämnda. Livet är för kort för att ha människor som suger energi och gör dig till en sämre människa än du vill vara. Givetvis menar jag inte att man ska sålla bort vänner som går igenom en tuff period, där ska man verkligen ställa upp, peppa och få upp kompisen på benen igen så gott man kan. Jag pratar om personen som du känner att du växt ifrån och som du känner har en helt annan syn på livet jämfört med dig. Personer som du känner inte tillför dig något gott ur flera perspektiv.
Om jag är medelvärdet av mina sju bästa vänner så betyder det att jag är en helt underbar person. Så vill jag att du också ska känna.
Håller med dig i inlägget :). Sen undrar jag ibland också om det inte är så att man också dras till likasinnade? Alla mina vänner har massor med humor och vi är alla väldigt öppna med saker 🙂
Du har nog helt rätt =) Man dras nog oftast till likasinnade. Men ibland så kan ju likasinnade även förändras genom åren. =) KRAM!