Idag när jag stressat för att lämna William på skolan och Philip på förskolan satte jag mig ner vid köksbordet och tog en kaffe och reflekterade över morgonen. Där och då insåg jag att jag gör så kallade ”misstag” inom föräldraskap. Dagligen.
Oftast mindre misstag, men ibland även större. Jag är verkligen inte världens bästa förälder och kommer nog aldrig att få pris för det heller. Mina barn kommer nog inte få pris för de ”bästa barn” heller, från någon annan. Skulle jag däremot vara prisutdelare skulle mina barn givetvis alltid få alla guldmedaljer, oavsett vad.
Dock slog det mig att mina barn i alla fall har ett ganska roligt liv. Vårt hus är fullt av liv, bus och humor. Vi skojar, leker, smygäter godis i soffan på vardagar (ibland!!), dansar, sjunger och bygger kojor.
Vi firar allt som går att fira och allt som inte går att fira. Vi firar när William tappar en tand, när Philip säger ett nytt ord eller när William lärt sig ett nytt fotbollstricks. Då tar vi varandras händer, dansar, sjunger och klappar händerna.
Ytterligare en sak som slog mig är kraven jag ställer på mina barn. Philip är fortfarande för liten för att kunna ställa krav på, men William kan desto mer. Han tömmer diskmaskinen, packar sin egen gymnastikpåse inför skolan, sorterar strumpor, viker tvätt, städar sitt rum, hämtar posten, går ut med soporna.. ja.. jag skulle kunna rada upp ännu mer saker. Jag är bestämd när det gäller att vi alla ska hjälpas åt efter förmåga!
Och nej, William får inte betalt för att hjälpa till. Vi är en familj och ett team som jobbar tillsammans för att kunna få ett så bra liv som möjligt. Och när han är arg och får en dålig attityd? Ja, då får han gå ut, skaka av sig sin ilska och sedan komma in igen. Samma gäller oss alla. I vår familj pratar man respektfullt till varandra.
Mina barn får aldrig skada varandra eller någon annan, varken fysisk eller psykiskt. Jag har strikta regler för även det minsta nypet som knappt syns men som gör så ont. Ingen kommer undan med hemliga tjuv-elakheter. Och ja, jag hotar med att lördagsgodiset ryker! Inget är så effektivt som lördagsgodis-hot. Givetvis fullföljer jag mina hot, annars finns det ingen mening att tillämpa hot även om det komplicerar dagen. Jag fullföljer det ändå, tomma hot är inget jag jobbar med.
Jag insåg där och då, mitt i morgonkaffet, att jag är en ganska sträng mamma, men ändå en ganska rolig mamma. En gott & blandatmamma helt enkelt. ♡
När barnen blir tonåringar så är det mobiltelefonen som ryker – och det svider för dem.
Åhhh!! Jag skulle döööö ??????
Jag tror ju inte direkt på straff som inte har med saken att göra – tex det med lördagsgodiset, vad har det att göra med att man slagits (bara för att ta ett exempel). Jag tror mer på konkreta, direkta och naturliga konsekvenser av det man gör/säger. Men annars är jag nog som du – lekfull men ändå har våra regler (som vi bestämt tillsammans).
Jag förstår vad du menar. Jag tror på konsekvenser av handlingar. Gör man inte det som man kommit överrens om så kan man heller inte få den belöning som erbjudits. Om du fortsätter med det där så händer det här. Funkar så bra därför tillämpar jag det ??
Tycker det är så intressant att läsa dina inlägg om föräldraskap för du verkar ha en så sund inställning!
Men vad gullig du är och vad glad jag blir! Tack Jenny 😀 😀 <3 <3
Den perfekta balansen 🙂 En gott och blandat mamma är den bästa mamman!
Kram
Du är för söt!! Tack för supporten! KRAM!