Laila Högfeldt

Jag måste erkänna en sak som jag skäms lite över, haha =)

När jag var liten så ville jag göra allt som min storasyster Linda gjorde. Det skiljer 1 år och 4 månader mellan oss så hon var min stora förebild.

Mamma satte oss i simskola från dess att vi kunde stå vilket vi tyckte var jättekul och höll på med upp till tonårstiden. Trots att jag bara var fem år så skulle jag, precis som min storasyster också ställa upp i simtävlingen när det var dags. Eftersom att jag var så liten så fick jag tävla mot alla sjuåringar och kom givetvis sist, haha =) Men det gjorde ingenting för jag fick ändå en medalj som jag var såå stolt över.

Men en sak som jag alltid fick göra var att börja i vattnet. Som ni kanske vet så är tanken att man vid startsignalen dyker i vattnet och sedan börjar att simma. Men inte jag. Jag kunde varken dyka (och kan fortfarande inte heller dyka) och vet ni varför jag inte kan dyka? Här kommer det pinsamma! Det är för att jag måste ha en hand tillgänglig åt att hålla för näsan. Jag tycker att det är så sjukt obehagligt att få in vatten i näsan och jag kan inte hålla andan under vatten om jag inte håller för näsan.

Jag kom att tänka på det idag när jag åkte rutschkana med Philip och fick hålla honom med en hand och ha andra handen till att hålla för näsan. En ”normal” förälder lyfter sitt barn med båda händerna när man plumsar i, men inte jag. Jag kan inte! Automatiskt letar sig handen upp till näsan för att hålla för. Jag vågar inte chansa genom att inte hålla för näsan, för då kanske jag tappar kontrollen och släpper Philip i vattnet av ren panik, och det vore ju hemskt!

Bild från när vi åker i vattnet =)