Laila Högfeldt

I måndags och idag gjorde jag en sak som jag inte har gjort på nästan tre år. Jag joggade. I måndags utomhus och idag på gymmet.

Efter min första graviditet så tog jag min första löprunda när William var 3 veckor. Jag kände mig stark och väldigt pepp på att komma i form. Då (år 2010) visste jag inte att jag gjorde fel. Man ska nämligen aldrig jogga innan bäckenbottenmuskulaturen är tillräckligt stark. Rekommenderat är att börja jogga i lugnt tempo först efter 3-4 månader. Vill man springa i samma tempo som man gjorde innan graviditeten ska man vänta 6-9 månader, annars kan man få framfall.

För er som inte är så insatta så skyddar bäckenbotten urinblåsan, livmodern och ändtarmen. När man är gravid ökar hormonet relaxin som försvagar bindväven och musklerna i bäckenbotten. Utsätter man kroppen för yttre påverkningar som exempelvis löpning eller hopp kan ett eller flera organ sjunka och i värsta fall komma ut genom vaginan. Jag vet att det låter sjukt men det är sant. Därför är det oerhört viktigt att man väntar tills att bäckenbotten har återgått till det normala.

Trots att jag joggade så tidigt efter graviditeten med William så hände ingenting. Jag var 21 år och relativt ung så det kanske gjorde sitt? Men nu inför graviditet nr 2 så hade jag läst på mer och ville verkligen inte riskera någonting. Därför har jag väntat med att jogga tills nu.

Och vet ni hur skönt det var? Jag har verkligen saknat att jogga. I måndags sprang jag 7,3 km och idag 5 km.

Bästa pepptipsen till att börja jogga? Det finns inga knep, just do it!