Visst hör vi alltid att vi ska leva i nuet? När man väl lever i nuet så får man en speciell känsla: ”Det är så här livet ska vara” och när man tänker tillbaka på stunden tänker man ”Då var jag lycklig”. Visst har vi alla varit med om sådana tillfällen där man har skapat glädje och positiva känslor i nuet? I går satt jag och funderade på varför det är så svårt för oss att leva i nuet och känna en glädje här och nu och jag tror faktiskt att jag kom på anledningen.
Från tidig ålder har vi uppmanats att skjuta upp det roliga. Både av föräldrar men också av lärare och av samhället i stort. Ett exempel är skolmaten som inte var allt för god men ack så nyttig. Att äta upp den skulle vara positivt ur ett långsiktigt perspektiv, för att man skulle växa. Den urtråkiga undervisningen som man ibland satt och suckade till skulle man också få nytta av, så småningom, både i samhället men också så att man kunde plugga vidare och få ett bra jobb. Och att arbeta flitigt idag, pensionsspara och spara på annat vis kommer att gynna oss alla i äldre dar, när vi slutat jobba.
Så därför har jag kommit på att man bara kan leva i nuet när man är 65 år! Haha. Jag skojar! Men visst känns det som att det fungerar som en tröst för oss människor att få höra ”det roliga kommer sen” och det är inte alls konstigt att vi tror att det lyckliga ligger i just framtiden. Men det är fel!! Livet pågår här och nu. Bara för att vi är lite strategiska och även rustar för framtiden, så att vi ska ha det bra i våra äldre dagar, utesluter det inte att vi måste skapa något bra för oss själva i nuet.
Att njuta av något för sin egen skull, just idag, gör oss inte till en egoistisk och självcentrerad person. Tvärtom har jag märkt att det ger oss mer styrka, glädje och motivation i livet. ♡
Det är sant det är nog precis så där det är 🙂
Väldigt intressant tanke! Jag försöker ofta att leva i nuet och detta var definitivt något att ha i bakhuvudet de stunder man känner att man väntar på något roligt istället för att se det fina i det som faktiskt sker just nu 🙂