Laila Högfeldt

Kärleken till mina små prinsar går inte att beskriva med ord. När vi kom hem så sprang William fram och skrek ”MAMMA, MAMMA” och hoppade upp i min famn och kramade mig huur länge som helst. Philip sprang också fram och ville kramas, men sedan började han att springa runt och dansa och sjunga istället. Tänk er en yr höna, så såg han ut, med armarna i luften och munnen sjungandes ”MAMA, PAPA” i repeat. Mina små pojkar. Det är så härligt att vara hemma igen. Jag och Niclas var jättetrötta, det var nästan så att vi hade önskat att flygresan hade varit längre så att vi hade hunnit sova ännu en stund till, hur ofta känner man så? Haha!  Så när vi kom hem så hoppade vi alla fyra ner i sängen och myste och det slutade med att vi somnade.

Jag har ju inte ammat på fem dagar nu och tänkte att Philip kanske skulle ha glömt bort bröstet. Men han ville direkt amma och när jag väntade lite för att se hur han reagerade när jag inte ammade honom direkt så började han att gråta jättemycket. Han grät så att han skakade och var alldeles röd. Jag hade inte hjärta till att säga nej utan ammade honom direkt, och vips så blev han jätteglad igen. Så jag kommer att amma honom ett tag till, det känns okej för mig och för honom verkar det vara det mysigaste och bästa han vet, så vi kör på och så hoppas jag att han kanske växer ifrån det självmant snart istället. =)