Laila Högfeldt

Hej Laila ? Tack för dina intressanta inlägg. Alltid lika spännande att läsa din blogg. Du har nämnt innan att din pappa ursprungligen är från Egypten. Kan inte du berätta lite om din arabiska ”sida”? Kan du tala arabiska? Har du besökt dina arabiska släktingar? Vad tyckte du i så fall?

Hej!! Gulliga du! Tack! Och tack för att du läser min blogg!

Ja, precis som du skriver så är min pappa från Egypten. Jag har pratat arabiska med pappa sedan jag föddes, så därför kan jag prata arabiska. När jag var liten så talade jag flytande och kunde även skriva några ord. Idag pratar jag lite mer stappligt och har glömt av massor. Men jag förstår mer än vad jag kan prata just nu. Men när jag väl börjar prata kommer jag in i språket och då börjar jag minnas igen.

Jag har maaassa släktingar i Egypten (Kairo) och har varit där massor! Vi (eller pappa då) har en lägenhet i Kairo som vi brukar bo i.

Senaste gången jag var där så var jag gravid med William, det var år 2010. Niclas följde också med då. Sedan blev det oroligt där och idag är Niclas är rädd för att åka dit.

Jag är kanske inte lika rädd eftersom att jag tänker att en terrorattack likaväl kan hända i Paris, Nice, London eller Berlin (precis som det hände nu under julhandeln). Så hemskt! Men jag respekterar att Niclas inte vill att jag/vi och barnen ska åka dit så därför har vi väntat. Vår förhoppning är att världen ser annorlunda ut om några år.

Jag tycker att alla i Egypten är så vänliga och snälla. De kommer ofta fram och vill prata och fråga var jag är ifrån. Många blir jätteförvånade när jag börjar prata arabiska med dem, även ifall de ställer frågan på arabiska till mig.

Jämfört med Sverige så är Egypten en helt annan värld. Där springer fattiga barn omkring på gatan i trasiga och smutsiga kläder, eller jobbar som två-tre-fyraåringar tillsammans med sina föräldrar.

Där hjälper barnen till i hemmet till skillnad från många hem i Sverige. Här kan vissa barn tycka att det är jobbigt att städa sitt eget rum. Jag har nog tagit med mig mycket av just den arabiska uppfostran att här hemma hjälps alla åt oavsett om det handlar om att ta ur saker ur diskmaskinen, duka av, plocka upp leksaker eller vika tvätt. En 6 åring kan faktiskt mer än vad man tror!

En annan kontrast är maten. Varannan tv-reklam handlar om vilket sorts fett man ska steka maten i, vare sig det är olja eller smör och vilket som är bäst. De gör mackor med chips i (?!?) och steker exempelvis ett ägg med TVÅ matskedar olja. Ägget badar alltså i olja. För att inte tala om när man ska gå hem till en släkting för att äta. Jag minns flera gånger där jag inte gillade maten så där jättemycket men att mamma och pappa sa åt mig att äta upp. Så fort jag bara hade en liten matbit kvar så langades det på MER mat utan att fråga. Jag minns det som jobbigt eftersom att jag verkligen inte ville ha mer mat. Men där ses det som gästvänligt att ge mat så att man nästan inte kan ställa sig upp, haha.

En annan kontrast är relationer mellan en tjej och en kille. Jag minns mina kusiners fascination när jag som 15 åring berättade att jag hade en pojkvän hemma i Sverige, de tyckte att det var såå coolt! Och när jag visade dem American Pie filmerna, haha! De fanns inte i Egypten, men mina kusiner älskade filmerna, haha!

Men det jag minns mest från Egypten är alla fattiga barn. Varje gång vi åker dit har vi med oss massa kläder och pengar som vi går runt och lämnar till de fattiga. Jag vet att det kanske inte hjälper att ge en hundralapp långsiktigt till en enskild person, men glädjen att se när varje barn och familj får en peng är obeskrivlig. Jag har gått in i de mest hemskaste och smutsigaste hemmen där en hel familj sover på en smutsig matta i en trappuppgång under en trappa. Familjer som har gråtit när de fått en sedel i handen. Barn som direkt sprungit till affären och köpt bröd för att stilla sin hunger. Det är verkligen såå hemskt! Samtidigt oroar vi oss i Sverige att ”maten inte är tillräckligt god” eller att ”fel saker står på julbordet”. Det känns så absurt när man ställer det i relation till varandra.

Jag är så glad för att min pappa tagit med oss barn ut dit för det har fått mig att se på livet och vara tacksam för det vi har. Nu kanske jag föll lite utanför ämnet men jag kommer absolut att göra samma sak med William och Philip när vi väl åker dit.

Hoppas att du fick svar på dina frågor! STOR KRAM! ♡ ♡

Bild från när vi var där år 2008. Jag och min lillebror red kamel runt pyramiderna.