Har du någonsin varit med om att någon du älskar väldigt mycket blir allvarligt sjuk? Jag har det!
Har du någonsin varit med om att någon i din familj har dött? Jag är så tacksam för att jag inte varit med om det…
I går kväll bad vi William att gå bort med tårta från kalaset till tre utvalda grannar för vi fick lite över. Vår ena granne kom då förbi och berättade att hennes man har varit allvarligt sjuk en lång tid, i tre hela månader. Jag hoppas och jag tror att han repar sig… men det fick oss att tänka på att man aldrig vet när livet vänder hårt mot en.
Det är lite klyschigt att säga att man ska leva i varje ögonblick som att det är den sista, och att man ska se till att tala om för alla hur mycket man tycker om dem. Men sanningen är att man aldrig vet när din käraste sista andetag sker. Är det i morgon i en bilolycka eller är det om hundra år i dödsbädden?
Jag vet att det är hemskt av mig att skriva så, men sanningen är ju att man faktiskt aldrig vet.
Vi bestämde oss i alla fall för att duka fram lite ost och chark igår kväll och ta vara på söndagen som att det vore en helt underbar dag fylld av kärlek och livsglädje.
Man kanske inte ska leva varje dag/kväll som att det vore den sista, bara vissa.
