Laila Högfeldt

Hur jag kom över en traumatisk förlossning ♡

Min förlossning med William var fruktansvärd. Som om en förlossning inte är känslomässig och fysisk svår ändå…..

Det gjorde så fruktansvärt och omänskligt ont. Inte ens när jag åkte skidor rätt in i en sten, blev medvetslös och fick ligga på intensiven gjorde det inte i närheten av så ont. Jag får faktiskt tårar i ögonen just nu bara jag tänker på förlossningen, just för att den var så h e m s k. ♡

Jag blev igångsatt eftersom att jag gått över tiden, men han ville inte komma ut ändå. Jag fick värkstimulerande dropp som de höjde, höjde och höjde för att stimulera värkarbetet. Tillslut kändes det på riktigt som att någon piskade mig med rapp på ett öppet och blodigt sår. Piskan nådde genom allt kött och piskade rakt in på benen i min kropp.  Både mamma och Niclas grät under förlossningen för att de tyckte så synd om mig, men det märkte jag inte då utan det har jag fått berättat till mig efteråt. ♡

Jag och mamma satt faktiskt och prata om förlossningen för ett år sedan, inför att Philip skulle födas, och då började hon att gråta för att hon tänkte tillbaka på min första förlossning och den smärta som inte var ”normal”. Hon är ju barnmorska så hon har ju varit med om en del förlossningar genom sitt 52-åriga liv och hon själv säger att min förlossning var fruktansvärd.

Smärtan jag hade är obeskrivlig och jag lovade mig själv att aldrig genomgå en till förlossning till i hela mitt liv… Efter att jag kämpat i ett helt dygn med ”piskrapp” kom han i alla fall tillslut ut, min älskade lilla William, en frisk och välmående liten pojke, tack och lov! ♡

 

5,5 år senare var det dags att snart genomgå en förlossning igen. Om jag var rädd? Ja! Men jag visste också att jag redan haft en ”helvetes-förlossning” och att det bara kunde bli bättre. Jag visste och levde med tanken om att det inte kunde bli en värre förlossning än den jag redan haft. Jag var tvungen att tänka positivt och vända det ”dåliga” som hänt till något bra. Det kan inte bli värre rent smärtmässigt..

Och jag fick rätt! Philips förlossning var inte i närheten av traumatisk – den var snabb, givetvis lite skrämmande och självklart gör det jätteont! Men det var en smärta som jag i alla fall kunde hantera, med enbart lustgas. För en gångs skull förstod jag vad kvinnor menade när de sa ”Min gjorde jätteont men var helt fantastisk”. 

Och det är en speciell känsla när man rullar ut ur förlossningsrummet till BB. De två gångerna som jag har gjort det har jag alltid känt mig så otroligt stolt och lycklig! ♡

IMG_20151130_204313#1


Vill ni läsa mer? Läs även:

MIN FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE MED PHILIP

NÄR JAG PLUSSADE MED PHILIP

12 SAKER JAG INTE VISSTE INNAN JAG VAR HÖGGRAVID

7 SAKER SOM HÄNDER SISTA MÅNADEN SOM GRAVID

9 FRÅGOR ATT STÄLLA DIG SJÄLV INNAN DU FLYTTAR IHOP MED DIN PARTNER

TIPS – SÅ FÅR DU VACKRA ÖGONFRANSAR

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Johanna Håkansson

    Vågligt av dig att berätta. Låter hemskt att bli ”plågad” så i ett dygn av smärtan alltså. Belöningen kom ju sedan ❤️❤️❤️. Jag hade med jätte ont. Vi var i förlossningarummet i 12 timmae men det tog bara 50 minuter att ”krysta ur” Linn. Jag hafe bestämt mig för att inte ta epital. Men eftersom jag fick ischas tisigr i graviditeten och hade extrem smärta i lendtygge , sen fick jag foglosning med ?. Jag var sjukskriven nästan hela graviditeten för jag måse illa o kräktes hela tiden. Blev inlagd med drop två gånger pga krökningar tididgt i graviditeten. ’.. så hade en tuff gravisitet med. Men förlossningen. Lustgasen hjälpte inte ett skit åt smärtan jag blev bara borta av den. Nån timme innan det var dax att kryata skrek jag ”ge mig epital min rygg går i sönder annars..” niklas dubbel kollade med mig. Men i det läget könde jag att tar jag inte epiral nu så kommer min rygg knäckas på mitten av smärtan. ”Ävdn om man tar epiral så gjorde def cp ont endå. Men eftersom jag hade spn extrem smörta innan både med foglosning o ischas tänk då ryggvärken där på slutet innan man kryster. Fy fan! ’Men vi vill ha ett barn till. Hoppas näata graviditet och förlossning blir mindre ”plågsam”. Kram

    1. lailahogfeldt

      Men usch! Låter inte heller som en dans på rosor.. <3 Stackare! Jaa! Det får vi hoppas! <3 Det hoppas jag också på! 🙂 Stor kram!

      1. Johanna Håkansson

        Ja det är tufft för oss tjejer. Kroppen blir förändrad av en gravisitet, förmossning sen ibland är det tufft efter. Men det postiva med ens bebis överväger klart allt jobbigt till underbart ❤️❤️❤️. Linn är det bästs som hänt mig. När hon ler mot en varje norgon nör hon vaknat och man tar upp henne så smälter mitt hjärta ❤️. Kram

        1. lailahogfeldt

          Ja men så är det så klart! Jag förstår det! Lilla Linn, så kul att jag har följt med på er resa sedan hon föddes! ♡♡ KRAM!