Bland mina vänner var jag först ut med att skaffa barn. Jag pluggade på högskolan på heltid och mina helger bestod av att festa med mina tjejkompisar blandat med hemmamys med Niclas. Jag levde ett ganska egoistiskt liv där allting kretsade runt mig.
Ville jag festa en torsdag så gjorde jag det, ville jag intensivplugga en hel dag inför en tenta så fanns det inget som kunde stoppa mig. Jag behövde bara tänka på mig själv.
Men så kom dagen som förändrade våra liv. Jag anade att jag var gravid och mycket riktigt, graviditetstestet var positivt! Med lite lätt panik samtidigt som jag visste att jag skulle behålla barnet ändrades mitt liv. Inte bara mindre fest utan jag började ta ansvar för mitt liv på ett helt annat sätt. Jag tog en paus från högskolan för att börja jobba så att jag skulle få en bra mammapeng, 180 kronor per dag, (vilket är lägsta nivån), insåg jag att jag inte skulle komma långt med.
Att bli gravid som 20 åring kunde ibland kännas ganska ensamt. Mina vänner stöttade mig så klart! (de är bäst), men jag tror att det är svårt att förstå hur det är att vara gravid, eller hur det är att ha barn, om man aldrig testat på det.
Under graviditeten umgicks jag som vanligt med mina kompisar, men det blir ju inte riktigt samma när man tidigare satt och fikade och pratade om ”allt galet som hänt under helgen” till att nu prata om allt annat runtomkring.
Många ”ytliga” kompisar föll bort, de som jag bara hade en gemensam sak med, ”festandet”. Men mina barndomskompisar och mina ”riktiga” kompisar fanns alltid där. Allting har ju blivit jättebra och jag är så tacksam för hur ödet har pusslat ihop mitt liv. Jag skulle inte vilja ändra på en endaste detalj. Men jag kan erkänna att jag saknade att ha ”en nära vän” som gick igenom samma sak som mig. Idag har jag lärt känna massa nya fantastiska människor, men faktum är att ingen av mina barndomskompisar har barn än idag! Men jag längtar tills den dagen kommer! ♥
Bilder från sommaren precis innan jag blev gravid med William
Vill ni läsa mer om barn? Läs även:
