Det finns inget så jobbigt som skrikande barn i matvarubutiken. Vissa barn lägger sig ner och skriker, andra skriker så att det hörs från ena änden till den andra. JAG VILL HA CHOKLADFLINGOR, hör man någon skrika. ”JAG VILL HA DEN HÄR LEKSAKEN”, hör man från ett annat håll. Suck alltså!
William brukar aldrig bete sig så i butikerna och jag tror att jag vet varför…
Vi var på ICA och William ville ha godis eftersom att det var lördag. Om ni vill läsa hur vi gör med godis på helgerna kan ni läsa det HÄR.
Jag tror att han var 2,5 – 3 år vid det tillfället. Vi har som regel att han får välja 10 valfria godisar på lördagar. Den här lördagen gnällde han och sa att det inte var tillräckligt och att han ville ha mer. Han gnällde och tjatade, gnällde och tjatade. Tillslut kom ett sånt tjut som jag får panik av. Ni vet när barn börjar skrikgråta ett ”tyck synd om mig gråt” som hörs genom hela affären. Jag sa åt honom att sluta, men han vägrade.
”Du ska vara glad att du ens får godis, sa jag. ”Det finns många barn som vill ha godis men som inte får det”. Men han fortsatte att skrikgråta..
”Om du inte slutar att gråta och gnälla så får du inget godis”, Han fortsatte. ”Jag menar allvar William”, fortsatte jag. Men han skrek bara högre och högre med sådana tjut som gjorde riktigt ont i huvudet. ALLA tittade på oss. Men jag skämdes inte, jag blev arg istället. Ett sådant beteende klarar inte jag av och jag bestämde mig för att detta skulle vara första och sista gången han skrek så i en matvarubutik.
Jag tog hans godispåse och la upp det på en random hylla. ”Sådär”, sa jag. ”NEEEEEEEEJ” Skrek han. ”GEEE MIG DEEEEN”.
”Jo, sådär! Nu får du inget lördagsgodis idag. Om du inte kan lyssna på vad jag säger och tror att du kan skrika dig fram till lösningar så får du inget godis. Du skulle få 10 jättegoda godisar, men eftersom att du inte lyssnar på vad jag säger så får du ingenting alls nu. Nästa lördag gör vi ett nytt försök”, sa jag.
Han skrek och grät men jag gav mig inte. Inget godis.
Med handen på hjärtat kändes det lite sorgligt att han inte fick något godis, det måste jag erkänna. Jag tycker att det är mysigt med en känsla av att det är lördag och att man ska unna sig något gott. Men det fick vara NOG!
Och vet ni, han kommer fortfarande ihåg den gången än idag. Han kan fortfarande prata om den gången han skrek så mycket att han inte fick något godis. Jag tror att det satte sina spår. Börjar han gnälla och skrika idag och jag säger ”Nu vill jag att du slutar, annars…:” Då slutar han oftast. För han vet att det inte är tomma hot.
Bild från när William var 2,5 år.
Det är jätte svårt kan jag tänka mig. Linn är ju bara 2 månader (första barnet). Men hln kör redan att mamma ska gå med henne på axlen flera timmar om hon får välja själv. Jag orkar inte får fan ryggont hon väger 6 kg. Så jag går med henne på axlen sen för hon ner i vagnen och ha handen på höften sp hon könner närhet sen somnar hon. Men ja du gjorde rätt. Hade du gett med dig där så hade han fortsatt köra med dig om andra saker sedan. Visst är det tufft men du gjorde rätt. Jag hatar också när folk bara glor för barnet skriker. Dom har väl haft egna barn? Eller själva varit ett. Barn är så det är inget konstigt. Jg blir irriterad på folk som stirrar på funktionshindrade också. Jag brukar bara ignorers det och gå förbi som vilken vanlig okänd månniska som hellst.
Men gulle! Tänk vad alla barn vill vara nära sina föräldrar, så gulligt! Jag förstår verkligen det, Philip vill också gärna bli buren hela tiden och han väger 13 kg. Hela tiden går ju inte men jag kämpar så mycket jag kan och orkar. Håller med dig! Så konstigt! <3 <3 Stor Kram fina Johanna!
Men jag ställde dem här frågorna till Laila som kan svara på dem när hon vill. Jag har följt hennes andra bloggar innan hon blev en mamma och träffade Nichlas. Jag vet att hennes mamma är från Portugal och kom till Sverige när hon var 2 år gammal och inte en bebis! Och att hennes pappa kom till Sverige när han va 19 år gammal för att plugga Men det är inte de som är frågan? Utan de jag vill veta om hur andra folk såg det och hur gick för hennes förhållande? Har två kill kompisar som har varit tsm med tjejer som är en bladning mellan arabiskt och europeiskt och det har varit lite problem med det. Och Laila har berättat lite innan om när hon var tonåring och det hade varit kul och få veta hur det var på tonåren och om det var något problem att hon är halv arab? Skulle vilja att Laila isåfall svara på detta tack! Anledningen jag fråga är inget illa menat utan av ren nyfikenhet och det kan hjälpa andra genom få veta hur det var för dig puss! ??
Hej Maria!! Jag har inte upplevt några problem med det då min pappa är ganska liberal. Men jag förstår vad du menar då jag sett andra som haft muslimska föräldrar där de fått problem med pojkvänner och fått hålla det hemligt. Jag hade faktiskt bara tre jobb innan, ett i en godisaffär där ägaren frågade om jag ville extrajobba när jag kom in en gång och köpte godis. Så han visste aldrig mitt efternamn. Ett annat jobb där min kompis redan jobbade där och rekommenderade mig, och ett sista, Citysälj där jag sökte och la till en bild på mig Det jobbet fick jag ju också så jag kan inte säga att det varit svårt med jobb. De andra jobb har jag haft med mitt nuvarande namn, Högfeldt. Men jag förstår vad du menar och tyvärr är det nog så att när en ”utländsk” missköter sig så drabbar det 10 000 andra. Så orättvist! Tyvärr är det nog lättare att heta Högfeldt än Aziz. Hoppas att jag svarade på alla dina frågor, om inte så skriv igen så ska jag försöka besvara dem jag missade! Stor kram till dig söta!! <3 <3
Hej eftersom du är halv egyptisk och halv portugisk har det varit något problem för dig när det gällde och ha förhållande med svenska killar? Att vara halv egyptisk/muslimskt från ens pappas sida, var det något de tänkte på skulle vara ett förhinder? Och vad tyckte Niclas var han lungt med det eller hade han bekymmer? Du ser ju svensk ut men eftersom du hade hade ett arabiskt efternamn innan var det jobbigt och få jobb? Hehe sorry om det blir för mkt frågor kring de ämnet 🙂 Men har följt dig hur länge som helst och har alltid undrat kring detta. Kan säga att du är jätte fin bladning!!
Lailas får är egyptisk och icke troende muslim. Lailas mor invandrade från Portugal 1966 och då var hon en bebis. Så hon är svenska och kristen. ?
<3
Helt rätt,de måste få en konsekvens av sitt beteende.. Många föräldrar känns så”mesiga” idag men de orkar kanske inte fighten heller för de jobbar för mkt.. Kram?
Ja det kanske är så! Man kanske jobbar för mycket och när man väl träffas så vill man att allting ska vara så bra 🙂 Kram
Min son har aldrig gjort så där. Väntade hela hans småbarnsår men det kom aldrig. Kanske för att om han frågade om godis så sa jag saker som; visst skulle det vara gott men nu får vi vänta några dagar eller liknade. Han fick inte saker direkt utan vi kunde så och kika på grejerna en stund och gick sedan :). Tror alla föräldrar gör sitt bästa :-).
Vad skönt! 🙂 Alla barn är ju olika, så fantastiskt att det är så! 🙂 Ja det är sant! 🙂 Alla gör sitt bästa 🙂 Stor kram! 🙂